Hoppas att ni mår bra och är muntra och krya. Jag har varit hos farbror doktorn idag och har blivit ordinerad en käck dos antibiotika. Jag har någon slags seg halsinflammation som har hemsökt mig sedan i torsdags. Igår verkade det hela ha blivit lite bättre och det var inte längre fara för mitt liv. Trodde jag. Men se där fick jag tji! Och det med besked dessutom.
Klockan halv fyra i natt vaknade jag av att jag hade västra Europas värsta halssmärtor. Givetvis hade vi (som vanligt) inget smärtstillande här hemma heller. Jag fick koka thé och vira varma halsdukar runt min stackars hals för att lindra mina plågor. Ja, när jag är ändå var uppe och sprang mitt i natten gick jag även ut med soporna. När jag hade försökt kurera min hals med théet kunde jag inte sova för alla dessa förpillrade fjäderfän som befolkar träden och börjar kvittra och leva innan det är dags att stiga upp! Jag pallrade mig iväg till jobbet i arla morgonstund och upptäckte där att jag inte kunde prata normalt utan bara kraxa med gäll och väldigt skör röst. Vid lunch kastade jag därför in handduken och åkte hem. Hann med en runda till min husläkare som med sorgsen blick (han ser alltid extremt oroad och ledsen ut - vet han något som inte jag vet?) skrev ut en veckoransonering antibiotika. Här i Tyskland får man antibiotika bara man hostar ett par gånger. Annat är det i Sverige. För ett par år sedan fick jag halsfluss där men jag fick be och böna på mina bara knän för att få medicin. Där tog man även slemprov i halsen och undersökte vad det var (bakterier eller virus). Här, däremot, tittar doktorn under en sekund in i ens gap och fastställer direkt att man är i behov av antibiotika.
Numera finns det ju apotek lite varstans även i Sverige men annars är det en bra sak med Tyskland. Här finns apotek i varenda gathörn. Speciellt här i Leverkusen där ju alla är pensionärer! Är det inte apotek så är det butiker som säljer inkontinensskydd, hålfotsinlägg, diabetesskor eller kompressionsstrumpor. Jag behöver alltså inte oroa mig för att inte ha tillgång till allt jag kan tänkas behöva ha på ålderns höst. Allt detta i kombination med korv- och brödbilarna sörjer ju för optimal pensionärsservice!
För en dos antibiotika och ett paket värktabletter betalade jag dessutom bara 1.70 euro (åjro som det förresten uttalas här). Det är bra priser det! Misstänker dock att den tyska ekonomin snart kommer gå under på grund av alla subventionerade läkemedel som folk knaprar här i tid och otid.
Sjukskriven blev jag också av farbror doktorn. Jag är tydligen en hemsk smittohärd dessutom och ska hållas borta från alla andra och speciellt viktigt är det att jag inte smittar min sambo som ju arbetar på en kirurgisk avdelning på sjukhuset. Hurdå, frågade jag doktorn med tanke på att vår paradvåning bara är 45 kvm stor. Han hade inget direkt svar på det. Blir väl källaren för min del, antar jag. När doktorn som avslutning önskade mig god bättring så önskade jag honom detsamma varpå han tittade lite konstigt på mig. Var lite snurrig där, tror jag...
Tro det eller ej, men jag har faktiskt ingen schlager med sjukdomstema på lager. Sjukhus och läkare brukar ju dock ofta ha en rödakorssymbol och den är ju som Schweiz flagga fast tvärtom så varför inte kolla in ett par schweiziska höjdare?
Tidernas första schlagervinnare - Lys Assia med "Refrain". Vilken stil! Vilken elegans! Och så sedesamt det gick till 1956!
Aningen mer promiskuös var Schweiz bad boy (den välkammade luggen till trots) på 70-talet. Patrick Juvet sjöng dessutom farväl till sina gamla flammor. Eller är det namnsdagskalendern han rabblar?
Schweiz har ju fyra officiella språk. Här testar Peter, Sue och Marc lyckan på italienska. Lägg märke till det lidelsefulla panflöjtsintrot och till att tandställning hade varit på sin plats i Marcs fall.
Och så den största sångerskan som stått på schlagerscenen. Kanadensiska Céline Dion (ja, DEN Céline Dion) tävlade på nåt konstigt sätt för Schweiz och vann 1988 med EN ynka poäng med "Ne partez pas sans moi"
1993 ville man upprepa bedriften från 1988 och hyrde in en annan kanadensiska som sjöng en ballad på franska. Det gick rätt bra. Annie Cotton kom trea med sin låt om att hon minsann bara vill vara sig själv.
Efter år av fiasko och bottenplaceringar hyrde schweiziska TV:n in tjejbandet Vanilla Ninja från Estland. Låten köpte man från en tysk demonproducent och fick därmed sin bästa placering på en herrans massa år.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar