Här anropar tropikerna! Kan meddela att det idag är högsommarsvettigt vid Rhens stränder. Riktigt varmt är det vilket vi märkte när vi vid lunchtid promenerade 4 km in till centrum. 31 grader! Trettioen! Varken mer eller mindre. Kanske inte konstigt att jag fick ett akut svaghetsanfall och fick bälja i mig en massa vatten för att ens orka andas. Vi tackar i alla fall Gud för att det inte var så kvavt som det ofta är här.
I morse steg jag upp i okristlig tid för att få mina bildäck fixade. Jag har tills idag kört omkring med vinterdäck vilket väl kanske kan tyckas vara lite onödigt med tanke på sommarvädret. Saken är dock den att jag i höstas sabbade ett framdäck och även skadade fälgen som hjulet satt på. Efter mycket om och men fick jag till slut fatt i en däckfirma för ett tag sedan och fick idag på de nya hjulen. Härligt! Man kunde till och med fixa till den skadade fälgen vilket var tur eftersom firman hade beställt fel ny fälg till mig. Efter en timme på däckfirman blev det sedan en ljuvlig frukost här hemma med färskt bröd och croissanter! Bagerierna är en av fördelarna med Tyskland. Jag saknar INTE Pågens svampiga bröd eller Skogaholmslimpa!
Alldeles strax ska vi åka till en av mina favvostäder - Bonn - för att se när man spränger Rhen i luften. I alla fall ske Rhen brinna. "Rhein in Flammen" heter en serie av events som äger rum under sommaren i olika städer längs floden. Idag är det Bonns tur. Det är konserter och galej och sent ikväll blir det ett hejdundrande fyrverkeri!
Jag tillbringade en gång i tiden ett halvår i det mysiga Bonn som ju var säte för regeringen i det tidigare Västtyskland. Bonn valdes efter kriget till provisoriskt regeringssäte och var det ända till 1999 då flyttlasset gick till Berlin. Att Bonn valdes till regeringssäte ska tydligen ha haft att göra med att Västtysklands förste förbundskansler Konrad Adenauer bodde alldeles utanför stan. En annan anledning var att man ville ha en relativt liten och obetydlig stad som regeringssäte. Efter kriget kände man inte för att en storstad skulle dominera den nya staten så som Berlin hade gjort. Fram tills 1949 var Bonn en trevlig universitetsstad (mest känd som Betthovens födelsestad) men sedan fylldes stan av ministerier, myndigheter och ambassader. När man beslutade att flytta hela cirkusen till Berlin var det många som trodde att Bonn skulle dö. Men icke. Stora näringslivssatsningar (och några miljarder i ekonomiskt stöd) har fått stan att blomma. Tyska posten, DHL, Deutsche Telekom och en massa andra viktiga företag har sina säten där. Dessutom finns det fortfarande kvar en del ministerier och viktigt folk. Och mysig är stan också! Dessutom finns där ett litet hak som säljer världens bästa kebab!
När vi nu ändå är inne på Bonn och Västtyskland så kan vi ju smeka våra sinnen med lite skönsång som Förbundsrepubliken Tyskland bjöd på fram tills öst och väst återförenades i oktober 1990.
En internationel hit om italienska gästarbetare. Jag tror att Siw Malmqvist sjöng den svenska versionen (1962).
Norska Wenche Myhre var en av flera skandinaviska sångerskor som var poppis i Tyskland och hyrdes in för att representera Die Bundesrepublik.
En låt med kultstatus i Tyskland. - Katja Ebstein var med hela tre gånger och kom trea, trea och tvåa.
"Ein Lied kann eine Brücke sein" har också kultstatus här. Dirigenten sparkade sönder sin pult när han skulle dra igång låten i Stockholm 1975.
Och så überpräktiga Nicole som tog hem Tysklands första seger (1982).
Historiens första mor och dotter-duett bjöd tyskarna på 1988.
Och så sista bidraget innan landet återförenades några månader senare. En av trehundrasjuttiofem låtar på temat frihet det året (Zagreb 1990).
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar