TRÖTT!

Vördade föreningsmedlemmar!

Jag har nu fått skäll för att jag smädar vår LEGO-påskhare som pryder vårt hem. Min sambo, som kan lite svenska, anser att jag igår uttalade mig negativt om den här på bloggen. Gjorde jag väl inte alls? Eller? Tycker faktiskt att den är rätt rolig. Om än må vara på ett fulsnyggt sätt.


Idag testade jag en ny väg hem eftersom motorvägen (som vanligt) var helt igenproppad med folk som inte hade något bättre för sig än att stå i bilkö. Hittade en riktigt smart väg men lyckades tyvärr köra vilse totalt. AAAARRRGGGHHHH! Varför har jag ingen GPS???? Varför folk i småländska småstäder har en GPS övergår mitt förstånd men här bland tusentals städer, samhällen, byar och motorvägar är det faktiskt ingen dum idé alls.

Imorgon fredag ska jag för första gången i mitt liv bevittna en borgelig vigsel och jag ska dessutom vara vittne! Säger man förresten vittne på svenska? Vet i och för sig inte vad man annars skulle säga. Fadder är man väl knappast? Det är i alla fall en kompis till mig som spontant ska gifta sig. Känner mig faktiskt lite hedrad av att jag får vara vittne. Det hela är dock en snabb historia på rådhuset och efteråt blir det ett snabbt glas champagne och sedan måste jag tillbaka till jobbet igen - suck och stön! Alldeles nyss gjorde Stefan i ordning vår lilla present och blommor. Han är faktiskt en riktig fena på att slå in presenter, göra blomarrangemang och sånt. Jag är rätt usel på det. Mina julklappar är inte ens i närheten av att se så praktfulla ut. Jag är alltså inte speciellt pysselbegåvad, vilket ju är himla konstigt med tanke på hur ofattbart estetisk lagd jag annars är! :-)

Vet ni vad? Jag längtar just nu spontant till sommaren och till Holland. Vi har hittills varit i Holland ett par gånger varje år och tillbringat några (för-)sommardagar vid kusten. Det är super att komma till havet och Holland är trevligt. Vi har bott på hotell över en restaurang (med öltält precis utanför fönstret), tältat på camping (med trasig luftmadrass) och bott hemma hos en familj. Det är faktiskt en höjdare att komma dit! Man gör inte så mycket utan glider mest runt och äter underbara, tjocka pommes eller våfflor, cyklar utmed havet eller sitter i en strandstol i solen. Eller så kör man vilse även där. I vilket fall som helst är det alltid väldigt avkopplande!

Men men, inget Holland idag. Det närmaste jag kommer holländsk avkoppling jag kommer är nog sängen. Men men, det är inte heller fy skam. Natti natti!

Back in reality

God kveld,

ja, så är man definitivt tillbaka i verkligheten igen. Varför är det alltid så grymt när man kommer tillbaka efter semestern? Jag känner mig aldrig utvilad och full av elan och esprit efter att ha varit ledig. Jag är snarare ännu tröttare. Istanbul känns väääldigt avlägset nu. Men men, man har fina minnen i alla fall.

Riktigt mycket verklighet blev det tidigt i kväll när jag åkte spårvagnen hem efter jobbet. Den sista kilometern går spårvagnen parallellt med en mindre huvudled som idag var KNÖKFULL med bilar i båda riktningar. Helt stilla stod de också. Det var faktiskt lite spöklikt, som om världen hade rasat samman längre fram. Riktigt så var det dock inte men väl tragiskt. Vid vår Autobahnpåfart hade det nämligen varit en lastbilsolycka vid tvåtiden och därför hade hela motorvägen spärrats av och var stängd till 19.30. Ni kan ju tänka er hur det blir när alla tusentals bilar försöker hitta alternativvägar. Vår lilla förort har varit helt överfull av bilar och folk har köat i timmar för att komma framåt.

Imorgon ska jag faktiskt köra bil till jobbet (viktigt, viktigt möte på eftermiddagen) och då bara FÅR det inte vara trafikkaos. Jag MÅSTE komma i tid då!

Men nu har i alla fall våren kommit ordentligt. Det grönskar i träden, vinden är ljummen och 24 grader på lördag låter väl inte helt fel? 

Idag har förresten min stora systerson Alex födelsedag. Han är nu hela fem år och är numera stolt ägare till bl.a. ett lasersvärd vilket han berättade i telefonen. Vad jag saknar min snutt! Och den nya, lille snutten Oskar också. Till påsk ska det dock bli en liten smålandstripp igen!

Har ni förresten smakat turkish delight? Det är sega, gelégodisar med fruktsmak som är väldigt söta. En souvenir från Istanbul. Är väldigt osäker på om de är goda. På nåt äckligt sätt är de det liksom.

Här har vi förresten börjat nedräkna till påsken. Den här käcka påskharen pryder nu vårt hem!

Turkish delights!

Merhaba sevgili dostlar!

Ja, merhaba på er, kära vänner. Har våren kommit till er också? Här har det brustit ut i grönska och är riktigt varmt. I helgen ska det bli över 20 grader enligt dom som har koll. Att man i morse fick skrapa bilrutorna får man väl helt enkelt glömma.... 


Igår kväll kom vi alltså tillbaka efter några härliga dagar vid Bosporen. Istanbul fick celebert besök av mig, Stefan och hans käcka kollegor Tanja och Hatice (uttalas hattitschä). Jag har i MÅNGA år velat resa dit och nu blev det av. För er som aldrig tänkt tanken på att resa dit - tänk om! Glöm hålor som Amsterdam, Paris och Barcelona - Istanbul är riktiga grejer! London har väl ca 8 miljoner invånare och är ju därmed rätt stort. Istanbul är dock dubbelt så stort. Efter att vi kommit hem igår läste jag att Istanbul är världens tredje största stad, sett till folkmängden. Hajar ni?

Utsikt över Sultanahmet  (är det dimma eller smog i luften?)

Nu är ju dock Istanbul inte bara stort utan även rätt fint, coolt, ballt, häftigt, galet, vackert, fult, onormalt, hysteriskt med mera. Efter bara några dagar där kan i alla fall inte jag beskriva hur stan är. Den är liksom allt på samma gång. Kontrasterna är enorma - från myllret i basaren till skyskraporna, från djupt religiösa muslimer med burka till transvestiter, från grillad gristarm till sushi. Det verkar liksom finnas allt där.


Jag måste dock säga att Istanbul är väldigt högljutt och kaotiskt samtidigt som det är lugnt. Det är liksom båda delar samtidigt. Visst, det fanns folk så det räckte i spårvagnar och på gator men det var sällan plågsamt. Det är faktiskt en ganska behaglig stad, trots folkmassorna.


Vad hittade vi på då? Jo, efter att vi vid lunchtid i torsdags hade landat på Atatürk Airport och sedan checkat in på helt OK-iga Hotel Samir vid universitetet knatade vi in mot gamla stan, Sultanahmet. Efter en kort promenad och lunch sittandes på ett restauranggolv där vi provade den första kebaben kom vi fram till Blå Moskén och Hagia Sofia (kyrka som blev moskeé som nu är museum). Det var minareter överallt, kändes det som. När vi stod utanför dessa praktbyggnader var det bönedags. Från alla håll och kanter hördes böneutroparna samtidigt. Jag vill inte överdriva men det var en skitmäktig känsla med dessa extremt höga rop! Häftigt!

Hagia Sofia

 

På blå moskéns röda mattor

Blå moskén

Efter helgedomarna knatade vi vidare ner mot den stora basaren, som vi under dagarna gick igenom flera gånger. Man går inte igenom basaren på ett par minuter, om man säger så. Basaren är som en övertäckt stad. Fyra tusen (ja, gott folk - f y r a  t u s e n) små butiker som säljer sjalar, glas, godis, porslinskatter, ljuslyktor, fotbollströjor, falska Louis Vuittonväskor, skor och allmänt skräp. Vilket myller! Och man vågade knappt titta på sakerna för då blev man direkt påhoppad av en försäljare. Utanför basaren vimlar det också av butiker där turkarna verkar hålla till. Det verkar dessutom som att gatorna är inriktade på vissa varor. En gata är full av butiker som säljer plastblommor, en annan har vaxdukar och en tredje har leksaker och grytor. Och så all denna kitsch! Rysch, pysch och volanger till förbannelse! Men det kan man ju, som bekant, aldrig få för mycket av. Speciellt inte om det gäller sängöverkast i skiraste siden....

Stora basaren

I fredags var vi utanför absoluta city i Ortaköy som ligger vid Bosporenbrons fäste. På vägen dit kollade vi bl.a. in Dolmabahce-palatset och tittade in i Kemal Atatürks sovrum (republiken Turkiets förste president) och åt speciell, lite seg (och otroligt god) glass som man intar med kniv och gaffel. På kvällen åkte vi till Taksimtorget och strosade runt på stans LÅNGA och ÖVERFULLA shoppinggata. Sidorgatorna var lika överfulla - med restauranger och barer. Vi fick oss en härlig middag ackompanjerat av jublande, sjungande (skrikande) och dansande turkar. Till Taksim kom vi tillbaka även de andra kvällarna. Även mitt i natten myllrar gatorna av folk - gamla unga, med eller utan slöja! En salig blandning med andra ord.

 

Ortaköy med bron över Bosporen

Galataratornet mitt i hushavet

Vid Taksimtorget

En dag satt vi vid Bosporens kant och brände näsorna i solen och gick sedan på marknad. Där stod jag ut i tio minuter. Vilken trängsel! Medan de andra knöade runt bland alla tusentals människor satt jag och vilade utanför. Mitt psyke hade inte klarat mer!

Café vid kajen på den asiatiska sidan av stan

 

 Picnic i parken

Utsikt från Eysüp-berget

En dag gjorde vi dessutom en tur upp till en kulle med fantastisk utsikt över stan och en annan dag gjorde vi en båttur på Bosporen. En och en halv timmes båtresa följdes av en brant promenad upp till en slottsruin på en kulle. Ni skulle ha sett villorna utmed vattnet. Djursholm och Salstjöbaden kan bara dö! Här snackar vi riktiga kåkar!

En riktigt trevlig sak med Istanbul är alla båtar. För ca 8 kronor kan man korsa Bosporen och Gyllene Hornet som delar stan i olika delar. Mycket behagligare än att trängas i en knökfull buss med trehundra andra passagerare. Och säkrare eftersom det är lite sisådär med säkerheten på bussarna. Varför stänga dörrarna innan man kör när man kan göra det efter tjugo meters färd? Vi råkade dessutom nästan orsaka en seriekrock eftersom vi inte fattade att vi skulle stiga av förrän efter hållplatsen. Vad gjorde chauffören? Jo, han tvärnitade mitt i gatan för att släppa av oss. Bromsarna på bilen bakom bussen skrek rätt högt...

Vad fick vi med oss hem då? Ja, i vanlig ordning blev det inte så mycket shoppat för vår del. Samlingen med kylskåpsmagneter har utökats och jag köpte en Burberryhalsduk till det facila priset av 6 euro. Märkligt att märkesvaror kan vara så billiga i andra länder....Mycket märkligt....


Stopp och belägg! Nu höll jag ju på att glömma en av höjdpunkterna - hamamen! Hamam är turkiskt bad och ska absolut inte missas. Efter att man betalat ett rätt saftigt pris svidar man om till ett rutigt höftskynke och sjasas in i ett rum helt klätt i marmor och fungerar som ett ångbad. Man skrubbar sig och öser vatten en liten stund. Därefter kommer en badmästare och skrubbar av huden och orsakar ett par smärre frakturer. Min badgubbe hette Urmar och gjorde konstiga vrål medan han tvagade mig. Det var faktiskt superhärligt även om jag först var lite tveksam till att bli intvålad av en okänd turk. Mindre härligt var det dock när han rätt som det var tyckte att han skulle demolera hela min ryggrad genom att trycka in sin armbåge i min rygg. Då var det nästan dags för mig att vråla. I mitt inre tänkte jag tillbaka på min ryggskada i julas och bad en stilla bön.

Exkursionen vid Bosporen avslutades sedan i lätt panik då vi vid den avslutande lunchen innan flyget började diskutera sommartidsomställningen. Hrrm.....kan det kanske vara så att man har sommartid även i Turkiet? Ja, det kan det och därmed blev det plötsligt bråttom till flyget. Jag hann dock med att göra en god gärning och förbarma mig över en stackars indiska som var rädd för att inte ha kommit med rätt tåg till flygplatsen. Jag blev dessutom hennes hjälte när jag upptäckte att hon glömt sin handväska på tågsätet!

Merhaba!

 God kväll...

...eller iyi aksamlar som man säger i Turkiet! Sedan ett par timmar är vi nu tillbaka i Tyskland efter att ha varit några dagar i Istanbul i Turkiet. Vi flög dit i torsdags med två vänner och kom hem nu ikväll. Skönt att vara hemma men vilken stad! Vi har sett en massa och upptäckt en lite annorlunda värld! Istanbul är faktiskt rätt svårt att beskriva men är liksom en mix av precis allt! Jag ska knåpa ihop ett litet resereportage framöver (redan imorgon tänkte jag faktiskt).

Jag tänkte nu mest ge ett litet livstecken eftersom det har varit rent uselt med bloggande de senaste två veckorna. Det har helt enkelt varit lite dåligt med tid. Förra helgen var jag hemma i Sverige och kollade in ett nytillskott i familjen - min nya lille systerson Oskar som kom precis innan vi drog till Sverige. Tidpunkten för resan var faktiskt uttänkt för att passa honom men han trivdes bra inne i mammas mage och behagade att komma ut lite senare än planerat. Jag började faktiskt tro att han inte ens skulle ha kommit fram till mitt Sverigebesök men jo, tajmingen var perfekt! En liten söt knubbis är han dessutom efter att ha gonat till sig på övertid i magen.

Tyvärr blev det bara ett snabbbesök i Sverige med lite bebistittande och så älgsteksmiddag hos min bror som minsann blev stolta 40 år för ett litet tag sedan!

Efter att ha varit i Sverige blev det att packa väskan igen och sätta sig på planet till Istanbul där vi faktiskt mötte våren. Trevliga Turkish Airlines tog oss till Bosporen där ett trevligt hotell nära basaren och en fullkomligt gigantisk stad väntade på oss. Istanbul är tydligen världens tredje största stad (det känner nog knappt någon till). Officiellt bor där 13 miljoner människor. Notera officiellt. Man tippar dock på att närmare 20 miljoner är det riktiga antalet. Hur som helst, det finns en massa att se och det fullkomligt väller fram butiker, saker, grejer, prylar och människor i Istanbul. Jag fick dessutom en känsla av att folk mest ägnar dagarna åt att just transportera saker. Det släpades, kördes, bars och kånkades i alla riktningar. Ett annat intryck är att turkarna älskar kitsch. De verkar tycka att man aldrig kan ha för mycket volanger, glitter och rysch - oavsett om det handlar om dukar, kläder eller annat!

Som sagt, reserapport kommer men i korthet kan jag berätta att vi tittat på Blå Moskén, Hagya Sofia, stora basaren (som verkligen är STOR med sina fyra TUSEN butiker), kryddbasaren, Topkapipalatset, Taksimplatsen och Dombahaca-palatset samt badat och blivit skrubbade på ett turkiskt bad och kryssat på Bosporen. Mycket att se och mycket fint!

Jaaaaa!

Maste bara skriva en kortis och berätta att jag i natt fick en liten systerson! Vid halvfemtiden i natt ringde telefonen med den fantastiska nyheten! En liten pojke blev det för min syster och hennes sambo. Deras lille, store pojke fick sin lillebror som han har väntat pa! Ni anar inte vad glad jag är och hur jag längtar tills fredag da jag flyger hem till Schweden för att titta pa det lilla miraklet! Underbart!

VÅR!

Älskade vänner!

I dessa dagar är det inte bara radioaktivitet som strålar utan även solen (nej...usch....förlåt Gud! Förlåt Japan! Man ska inte skämta om den hemska tragedin...). VÅREN kommit alldeles hux flux till västra Tyskland. Förra veckan var det skitkallt när man gick ut på morgonen men sedan ett par dagar är det faktiskt skön, ljummen luft som möter en. Klimax nåddes idag vid lunchtid då jag faktiskt svettades lite när jag gick min lilla runda till bageriet för att köpa en Frikadellenbrötchen. Jag tror vi hade 16 grader ute. Inser ni hur skönt det var att gå med öppen jacka, sitta på en bänk i solen och inte ens ha jacka på sig!? Herrlich, som tysken säger!

Jag har precis kommit hem och tyvärr har det hunnit bli mörkt så jag kan tyvärr inte fotografera den fina solen. Kan dock meddela att jag sitter här med dörren öppen direkt ut på tomten. Eller tomt kanske är att ta i. Gräsplätten utanför ytterdörren. Nu tror säkert vissa att jag har blivit fastighetsägare men så är tyvärr inte fallet. Vi bor i ett slags parhus från 30-talet. I varje halva finns tre små lägenheter, en på varje våning. Vi bor på bottenplanet och har bara den sunkiga källaren under oss. När man öppnar lägenhetsdörren tittar man ut i den lilla trappuppgången och har där direkt husdörren. Nu har jag alltså båda dörrarna öppna. Eftersom vi har timida och stillsamma grannar (den ena är förtidspensionerad och jobbar mest svart i Portugal) som inte märks känns det trots allt lite som vårt hus. Jag bestämmer över husdörren liksom!

I somras firade vi faktiskt midsommar på gräsmattan bakom huset med sill, lax, jordgubbar och snaps. Här är ett litet bildbevis på detta:

Lax funkar i Tyskland. Liksom köttbullar och dajm. Det är värre med sillen...

Jag hungrar ihjäl nu, känns det som. Har bara ätit min lunchbrötchen idag. Eftersom jag är ensam hemma och inte har någon tillagad kalkon i kylen så blir det en liten kvällsmacka i all enkelhet. Har dock just ätit en liten yoghurt som förrätt. Tro nu inte att det är någon trist jordgubbsyoghurt! Nej, i det här landet finns en massa andra konstiga smaker. Dagens yoghurt är "Donauwelle". Donauwelle är en mjuk kaka med körsbär, vaniljkräm och choklad. Alltså kan man säga att jag äter chokladskaksyoghurt. Jag var helt enkelt tvungen att köpa en för att testa när jag såg den i affären. Brukar annars hålla mig till de vanliga smakerna. Ja, förutom den underbara sangria-yoghurten (ja, sangria!!!) som jag upptäckte för ett par månader sedan. Undrar vad svenska socialstyrelsen skulle säga om det...

Trots den förföriska reklamen inte speciellt god - Donauwelle-yoghurt 

(från Weihenstephan som för övrigt sponsrar väderrapporten på morgon-TV)

Nyss ringde min pappa. Jag hoppades att han skulle berätta en stor nyhet, men icke. Det är nämligen så att jag går i väntans tider. Jag ska få ett litet syskonbarn i dagarna. Jag hoppas därför innnerligt att det finns en liten bebis att titta på i helgen när jag flyger till Schweden!

Äntligen helg!

Hyvää Päivä!

Så har det blivit veckans bästa dag - Freitag! Härligt! Är det inte alltid ofattbart skönt när folk börjar droppa av från jobbet på fredagseftermiddagen och när man sedan själv sticker ut i friska luften efter en vecka i ett instängt kontor?

Jag älskar verkligen fredagar! Jag misstänker dock att jag inte är helt ensam om det. Idag var dessutom en extra härlig fredag eftersom det var helt nystädat när jag kom hem! WUNDERBAR! När jag gick från jobbet ringde jag hem för att kolla läget. S. städade just då. Eftersom jag har upplevt hans städande tidigare så kände jag för att inte komma hem alls idag när jag hörde det. Det brukar nämligen vara fullt med hinkar, trasor, svampar och såpaflaskor precis överallt. I regel städar, diskar och tvättar han på samma gång (ibland är det även matlagning på G). Jag lovar, man vill inte vara här i den hiskeliga röran som brukar råda! För att slippa uppleva eländet stack jag och handlade lite och befarade det värsta när jag öppnade dörren här hemma. Men icke! Vilken fröjd! Vilken harmoni! Vilket rent hem!

För den som inte vet det kan jag berätta att jag kommer från ett hem regerat av en mycket pedantisk mamma som i sin tur hade en ännu städgladare mamma (min mormor alltså). Att de bara orkade hålla så rent! En gång beklagade sig min mormor för mig om att hon hade blivit gammal och skröplig och inte hade klarat att städa bakom kylen på ett par månader. Bakom kylen! Ostädat i flera månader! Ja, du inser väl vilken sanitär olägenhet det var?! Tänk att leva i denna smuts! Myndigheterna borde ha ingripit! Om jag inte minns fel så drabbades samma mormor en gång av hjärtinfarkt och skrevs ut från sjukhuset lagom tills det var städdag (torsdagar) och hann knappt komma hem innan hon putsade fönster...

Handen på hjärtat - när städade du bakom ditt kylskåp senast? Jag hoppas att du tar dig samman och gör det i helgen!

Men jag börjar med stigande ålder faktiskt förstå varför mamma och mormor gillade att ha det rent och städat. Det är härligt. Jag fattar dock inte varför man fortfarande inte har uppfunnit en riktigt tyst dammsugare. Jag är traumatiserad av dammsugarljud från min barndom.

Nu har i alla fall fredagslugnet infunnit sig. Vi har bakat pizza och ätit och nu börjar jag bli så där fredagstrött som bara ett litet glas rödtjut kan göra en. På TV går just nu Starwars (som jag hatar). Hur många förbannade Starwars-filmer finns det? De visas ständigt på TV här.

Det hade varit trevligare med en spännande dokumentär om tredje riket men på den fronten har tyskarna faktiskt kommit av sig lite. Till för ett par år sedan kunde man utgå från att någon Hitler-dokumentär gick på TV varje dag. Tyskarna verkar ha tröttnat på att alltid påminnas om österrikaren med konstig mustasch. De flesta tyskar orkar heller inte höra ett ord om Adolf efter ämnet har malts om och om igen under alla skolår. I och för sig är det väl bättre än om alla hade jublat över hans namn. Det är mest skalliga pundhuvud i Tysklands motsvarighet till Sverigedemokraterna som gör det, och de är inte speciellt många. NPD, som partiet heter, är varken speciellt rumsrent eller accepterat. Tyskarna har lärt sig av sin historia och går inte på populistisk och rasistisk smörja längre! Fler länder borde ta lärdom av det...

Ibland menar man att Tyskland blev ett normalt land vid fotbolls-VM 2006. Först då började de också vifta med flaggor och vara stolta över sitt land. Men som de flaggar numera! De är maniska! De har väl en del att ta igen efter decenniers icke-viftande.

Nej, nu ska jag softa lite och önskar Dig en trevlig kväll - schönen Abend! Skål!


PS. Vet någon var man kan köpa en leksaksrobot, på vilken man kan titta in i hjärnan? Min favoritsnartfemåring önskar sig en sådan till sin födelsedag...

Vårtecken!

Wazzup chaps?

Här vid Rhen börjar folk nog bli ganska slitna efter flera dagars Karnevalsfirande. Idag var det stora karnevalståget i Köln men jag höll mig faktiskt borta från stan. Hade ingen lust att trängas med hundratusentals andra människor och stannade här hemma i min förtortshåla.

Lite vårtecken!

...och ännu fler...

Till och med änderna tog sig ett vårbad! 

Det har idag varit STRÅLANDE solsken och ganska ljummet. I alla fall om man höll sig i solen. Det kändes alltså helrätt att bege sig ut på en liten eftermiddagspromenad idag. Efter S. arbete (jag, liksom de flesta andra med kontorsjobb hade helgdag) hade vi tänkt fika med två av hans kollegor ute i solen vid ett litet café här i närheten. Ett slotttscafé närmare bestämt. Ja, det finns faktiskt ett slott cirka femton minuters gångväg härifrån. Eller....slott och slott. Det är väl kanske snarare en herrgård. Eller större hus åtminstone. I vilket fall som helst var caféet stängt idag så vi fick komma på nåt annat. Det slutade med att vi åt Jägerschnitzel respektive Currywurst på en grillbar. Efter det stack vi alla till Karin och satt lite i hennes trädgård med kaffe, bubbelvin och kakor. GI får väl vänta ännu en dag....Suck suck.

Härligt med fika ute!

 Får nog börja dra in på kakorna, tror jag....

Värdinnan för kafferepet!

GI präglar och dominerar mitt liv. Dock utan att jag ens gör diet. Jag tänker dock hela tiden på det. Jag BORDE ju svälta mig ett tag men skjuter upp lidandet hela tiden. Är så avundsjuk på alla disciplinerade människor som klarar av att tappa några kilo. Jag vet att jag också kan, men det blir liksom aldrig av. Tips anyone?

Nej, nu ska jag faktiskt sätta mig framför TV:n en stund. Jag kollar nästan aldrig på TV men nu ska jag se om det finns nåt kul att kolla på. Har ingen koll alls på det. Vi har flera hundra kanaler (t.ex. massor av kurdiska, ryska och portugisiska kanaler) så det är lite svårt att veta vad som går när på vilken kanal...

Dagen efter

Go' vänner,

om jag hade varit infödd Kölnbo hade jag just nu förmodligen hängt i någon Kneipe eller bar och skrålat med i käcka karnevalshits. Som den här t.ex:

Härlig bit va? Innerst inne gillar ju ALLA sådana här käcka låtar!

De riktigt inbitna karnevalsdårarna började partaja i torsdags morse och ger inte upp på ännu ett par dagar. Under helgen har det varit karnevalståg på gatorna i varenda by och stadsdel här i trakten och imorgon brakar det loss med det STORA karnevalståget, eller Zoch som man säger här, inne i Köln. Det kommer antagligen vara ca. en miljon människor som står och trängs för att få en skymt av det hela.

Idag har vi inte riktigt varit upplagda för festande. Vi var ute igår kväll/i natt och stupade i säng strax efter fem i morse. Märker att jag har kommit ur form lite. Det känns som att jag måste vila i ett par, tre år innan det kan bli aktuellt med sådana excesser igen. Man har väl helt enkelt blivit gammal.

 
Hur som helst, det var kul att partaja loss och shaka på benen igen. Minns inte riktigt när jag gjorde det senast om jag ska vara ärlig. I alla fall var det bra drag på vampyrer, prinsessor, grodor, diskogudar, Byggare Bob, nyckelpigor och pirater! Tycker nog ändå att två kompisar till oss hade bäst kostymer - de pressade sig in i korsetter och kortkorta kjolar och smala pumps med stilettklackar för att bli riktiga playboy-bunnies. Om man har i åtanke att de heter Markus och Kay, och till vardags mest använder andra sorters skor, visade de dessutom prov på utsökt fotarbete. Det var i sanning en oerhörd prestation!

Jag som förhatlig bayrare. Nästa år blir det folkdräkt med puffärmar.

Tyvärr drabbades vi av lite tråkigheter eftersom någon i det här huset (återigen avses inte jag) förlorade sin plånbok och har tillbringat dagen med att spärra kort och anmäla förlust av ID-kort etc.

En cowboy som här ännu hade sin plånbok kvar.

Efter gårdagens galej har det varit en dag i stillsamhetens tecken. Vi gick dock ut en runda i det strålande vädret och den bleka solen. Vi promenerade till centrum och slängde oss över en Kina-buffé. Länge sedan jag åt kinesiskt. Var inte det typ det ballaste som fanns för ca 15 år sedan? Nu kanske det inte direkt är det mest innovativa som finns men gott var det i alla fall. Den sliskiga, giftgröna gratisdrinken som vi fick till notan hade jag dock kunnat vara utan. Vet ni vad bumlingar är? Det är sånadär färgglada, stenhårda, runda godisar som finns i smågodishyllan. Drinken smakade som flytande, gröna bumlingar...

Nej, nu är det dags att spisa mer svängig karnevalsmusik. Vassego!

Kölle Alaaf!

Juten Tach us Leverkusen!

Här vid Rhen är det idag lördag (precis som pa manga andra platser) men inte vilken lördag som helst. Vi befinner oss mitt i karnevalshelgen och folk inne i stan har nog redan festat i flera timmar. Förmodligen är de första redan medvetslösa. Själv har jag precis inmundigat en härlig frukost med olika Brötchen, ägg och croissants. Eller Hörnchen, som man ibland kallar croissants här.

 
Alldeles strax ska vi åka och köpa karnevalskläder till ikväll. Vi ska faktiskt för en gångs skull ut och partaja! Jag köpte i och för sig en kostym inför karnevalsfesten på jobbet i torsdags men eftersom jag innan dess var sjuk och inte riktigt var i form att engagera mig i det hela så blev det en ganska trist nödlösning. Jag klädde ut mig till arabisk oljeshejk med huvudduk och fotvid särk. Inte så originellt men ganska praktiskt eftersom man kan ha varma kläder under. Idag tänkte jag att det skulle bli nåt mer lättklätt. Min plan är att visa lite hud och på så vis skapa en het aura..... :-) Hoppas att karnevalsbutiken har det jag letar och då även i rätt storlek. XS kan ju ibland vara lite svårt att hitta......

Jag i orientalisk prakt.

 Det här kanske vore nåt? Den plastiga skjortan är faktiskt inget skämt. Någon här i huset har faktiskt på fullaste allvar burit den. Det var inte jag...

Apropå lättklätt....Jag hörde om någon som gick utklädd till Borat med en grön mankini. Hrrm....det skulle nog väcka uppmärksamhet i alla fall....

Sitter just nu och diggar till lite karnevalslåtar på radio. Här är ett par exempel:

Mer förkylning....

Ööööhhhh.....

Om man mår som man förtjänar har måste jag ha varit riktigt dum. Jag är alltså fortfarande hemma och är förkyld. Nu bränner liksom halsen dessutom. Huvudet är lika tungt som igår. Hade annars faktiskt tänkt gå till jobbet idag men de planerna ändrades direkt i morse när klockan ringde.

Har sovit hela förmiddagen och var precis vid vår lilla polska jourbutik och köpte två Brötchen. Ja, mer pengar fanns det inte att uppbringa här hemma idag. Och inte ens smör har vi hemma. Pallar inte heller att knata till den riktiga affären där det dessutom finns en bankomat. Nej, torra Brötchen med tapas-salami får det bli. I övrigt är kylen väldigt tom. Stefan erbjöd sig i förrgår att sticka och handla lite. Härligt, tänkte jag! Vad kom han hem med? Jo, två flaskor öl och en flaska Cola light. Ja, ni läste rätt: två öl och en cola! Han "glömde" allt annat som smör, ägg, pålägg, juice, ost, yoghurt o.s.v. Tycker att hans uppfattning om att "handla" faktiskt är lite märklig :-)

Riktigt tradig lunch men vad ska man göra när man bara har några cent hemma?

Ute skiner i alla fall solen. På min korta tur till jourbutiken var det riktigt ljummet och skönt ute. Tänk om man hade varit frisk och ledig! Hade varit perfekt med en härlig promenad! Eller varför inte cykeltur?

Soligt utanför köksfönstret

Har fortfarande ingen karnevalsutstyrsel till imorgon. Vilken looser jag är! Kommer att få skämmas imorgon!

Nu slår det mig att Stefan faktiskt aldrig hade för avsikt att handla på "riktigt" häromdagen. Han sa det bara för att han var tvungen att sticka iväg och fixa en sak som var hemlig. Han berättade dock direkt sedan. Det är något jättebra men jag kan inte berätta vad det är. I sinom tid.....Får väl i alla fall ta tillbaka att han handlar konstigt. Han kan handla. När han vill.

Nej, nu ska jag äta min torra macka och vila huvudet igen!

/A

PS. Kungafamiljen vill ha ytterligare fem miljoner. Ja, vem f*n vill inte det? Ärligt talat - generar familjen Bernadotte SÅ fantastiskt mycket tillbaka för alla pengar de får? Jag är mycket skeptisk till om de är så bra reklam för Sverige som villa påstår...

Mer harkel och snörvel!

Kära medmänniskor,

jag har gått in i fas två av min förkylning. Den då man känner sig RIKTIGT tung i skallen. Det känns som att hela hjärnan är full av cement. Med tanke på hur mycket jag har snutit mig under dagen så är det konstigt att det finns något kvar alls där inne...

Jag har tillbringat dagen här í hemmets sköte. Jag vaknade i morse, ringde till vår snälla assistent Frau K. och kraxade fram att jag inte hade för avsikt att sprida glädje på kontoret idag. Hade dock tänkt gå imorgon om läget blir liiite bättre. På torsdag är det nämligen karnevalsparty på jobbet och det skulle ju kunna uppfattas som aningen misstänkt om man dyker upp lagom till det.

Ja, det är alltså fest i personalmatsalen på torsdag. Det är nämligen KARNEVAL och det är religion här i Rhenlandet. Speciellt i Köln. Man brukar säga att det under Karnevalstiden råder undantagstillstånd i Köln och då är allt tillåtet. Dock inte glasflaskor för de förbjuds på gatorna under de här dagarna.

Jag har inte riktigt fått kläm på varför man firar karneval men man gör det i alla fall. Det lär ha något med fastans slut (eller start?) att göra och tidpunkten hänger ihop med Askonsdagen på något vis. Karnevalstiden kallas också den femte årstiden. Veckorna innan Karneval kan man gå på sittningar med olika Karnevalsföreningar. Det enda man behöver göra är att ha maskeradkläder och vilja dricka öl. Nu till helgen kulminerar Karnevalen och hela Köln kommer vara proppfullt med MILJONER festprissar med clownnäsor, karnevalståg och krossat glas (trots flaskförbudet). Det hela är faktiskt rätt kul. En dag i alla fall. Tror man måste vara infödd här för att palla med det under hela helgen. De riktigt hardcore-karnevalisterna börjar festa på torsdag morgon och håller på till tisdag. Att de bara orkar!

Det hela startar kl. 11:11 på torsdag. Då är det Weiberfastnacht och damerna ska då klippa av männens slipsar. Sedan dricker man Kölsch-öl och skriker "Kölle Alaaw" med jämna mellanrum. Det ska man dock akta sig för att göra om man befinner sig i Düsseldorf. Där ropar man istället "Helau" om man vill undvika stryk. Vet inte riktigt vad det betyder men man ropar det i alla fall. Sedan är det partaj hela dagen och hela kvällen. Det är redan på eftermiddagen knökfullt i alla barer och pubar i hela stan. Man trängs på minimal yta med tusentals människor utklädda till pirater, isbjörnar, grisar, clowner, poliser och piloter och skrålar med i käcka Karnevalslåtar som alla kan utantill.

Såna här bullar (berlinare) äter man traditionellt vid Karneval.

Det är sockerbullar med syltfyllning och de är faktiskt ganska goda. I Berlin heter de givetvis inte berlinare utan helt enkelt Pfannkuchen.

Varje år har jag planerat att engagera mig i Karnevalstjotaballongen men det slutar alltid med att jag i sista sekunden får skaffa en nödlösnings-maskeraddräkt. Samma sak i år. Suck. Inte har jag heller övat in en massa sånger att sjunga med i! Under karneval MÅSTE man dock partaja för att inte uppfattas som fullkomligt myko. Måste komma på nåt lite snabbt...

Kölns nationalsång under karneval.: "Viva Colonia" med kultbandet Höhner.

Den MÅSTE man sjunga med i!