Bröllopsgnäll

Guten Abend,

sitter här och har precis läst en artikel om morgondagens brittiska bröllop. Tycker faktiskt att de är lite snikna när vi i allmänheten inte ska få se in på festmiddagen. Det är ju det man vill se! Man vill ju se om Kate (eller Princess Catherine som hon tydligen ska heta framöver) spiller vin på klänningen, om the Queen somnar eller om den gamle Prins Philip tafsar på sin bordsdam. På så vis var ju familjen Bernadotte väldigt generösa förra året. Ni minns väl hur hjärtnupna vi alla var när Prins Daniel och hans pappa höll tal? Och hur man å andra sidan skämdes å kungens vägnar när han skulle hålla sitt, uppstyltade, dötrista och stela anförande.

Imorse skrek sladderblaskan Bild's löpsedel ut "Varför har inte vi så fina kungligheter som Storbritannien"? Tidningen innehöll sedan en lista över de 25 mest pinsamma tyska personerna som den tyska adeln har att uppvisa. Kan tänka mig att det är en lista som får folk att skämmas, men å andra sidan var det väl Prins Charles som helst av allt ville vara ett menstruationsskydd åt sin flamma? Inte precis nåt man förknippar med fina adliga.

Prins Charles har en bad hair day.

Här i Tyskland kryllar det av adelsfamiljer. Det verkar som att var och varannan person är antingen greve, friherre eller prins. Ja, Tyskland bestod ju fram till 1871 av en massa små furstedömen som då knöts ihop till ett kejsarrike så det kanske inte är så konstigt, egentligen. Allra finast är familjerna Hohenzollern (som var regerande kejsarfamilj tills man fick avgå med buller och bång efter första världskriget), Turm und Taxis och Bismarck. Ja, i alla fall av dom jag känner till. En del av dessa finingar dyker upp i pinsamma skvallerprogram på TV ibland. Ofta i sammanhang med nåt riktigt skämmigt de har hittat på. De är inte riktigt lika strama som Calle, Silvia & Co om man säger så...

Detta är faktiskt en äkta tysk prins: Prinz Carl Alexander von Hohenzollern. 

Han har tydligen försökt göra Hollywoodkarriär men det gick inte så bra...

Försökte hitta ett par passande gympadojor i stan idag. Det finns verkligen inga som jag vill ha. Det är alltid någon detalj som inte faller mig i smaken. Varför köpte jag inte på mig ett jättelager när Adidasbutiken i Stockholm hade mellandagsrea 2006? Mina favvorskor köpte jag nämligen där och då! Dessutom till det facila priset av 300 spänn! Det var en lyckans dag - jag minns den som igår!

Här kommer kvällens kulturella inslag. Som lite omväxling serverar jag idag några pausnummer som har lyckliggjort Eurovisionens hundratals miljoner tittare under åren. Här kommer de svenska cykelparet Ola & Barbro som avnågon anledning hyrdes in av BBC för att underhålla i London 1963, de mupplinknande The Wombles (1974), Wilhelm Tell (1989), en klädkonstnär från 1991 och så nåt ni kanske minns från 1994. Missa förresten inte den avslutande reprisen av Wilhelm Tells äppeltrick. Märkligt hur pilen i slow motion plötsligt kommer från ett annat håll....

Renad luft

Dear fans,

imorgon är det torsdag. Härligt va? Det är rätt gött med korta veckor!

Idag har det egentligen inte hänt så mycket spännande att rapportera om. Jag har varit på jobbet och har här hemma tagit en lång promenad i det fuktiga vädret. Idag har vi haft rena monsunregnet här men lagom till att jag gick från kontoret sken det upp. Vi har sinnessjuka mängder pollen här och det var rätt skönt att luften rensades lite. Dessutom tvättades bilen lite. Idag på morgon-väder-rapporten berättade en klok människa om att pollen kommer ända från Ryssland och Pollen...sorry, Polen ska det vara, hit till oss (ursäkta det usla skämtet). Man kan nog dessutom glömma att tvätta bilen, fönster och sig själv ännu ett par veckor. Det är liksom ingen idé att kämpa emot det gula helvetet. Igår i Biergarten blev kavajen lätt gul på den tiden det tog att dricka en liten öl. Inser ni omfattningen nu? Jag snuvar dock inte speciellt mycket. Annat var det förra året då jag ett par gånger drog till med nysattacker med åtta nysningar på raken. Det måste ju typ vara distriksrekord?!

Idag bjuder jag på de välstrukna tvillingarna Alison från 1961, überkäcka Millie Scott från 1966 (missa för allt i världen inte hur hon lämnar scenen i slutet av sin låt) och coola Odd Börre från 1968. Idel välklädda människor utan jeans!

Första dagen efter påsk!

A very good evening to you all,

ibland tror jag att jag är dement. Helt ärligt. Det kan bara inte vara normalt att vara så disträ som jag är när man bara är 26 år. Och inte heller när man som jag är 33. Igår när jag skulle lägga mig kom jag på ett otroligt viktigt ämne som jag tänkte att jag bara måste avhandla här med er. Givetvis är det nu helt som bortblåst. Jag har inte en susning om vad jag hade i tankarna. Och det är typ alltid så. Borde verkligen träna upp mina minnesceller. Har någon tips om vad man kan göra för det?

Idag var första arbetsdagen efter påsken. Ikväll hade jag det också trevligt. Jag var och åt och drack i en härlig Biergarten med några trevliga kollegor. Kvällen var varm och ölen kall. Helt OK med andra ord. Speciellt kul var det att träffa en kollega som slutade för ett litet tag sedan. Han hade en massa coolt att berätta om sitt balla jobb på ett ännu ballare mobiltelefonföretag. De huserar i stans fräckaste lokaler och kan t.ex. inte ens öppna fönstret utan att logga in sig på något komplicerat onlinetool.

Slänger just nu ett öga på semi-dokumentär-serien om tyskar som utvandrar. Nu handlar det om lite Germaner som flyttat till Australien. Mensch! Är folk verkligen så sinnessjukt naiva? De bara sticker och inbillar sig att Australien väntar med öppna armar. I bästa fall kan de lite engelska i alla fall. I värsta fall vet de inte ens att ett arbetstillstånd kan vara en lämplig början....

På tal om TV. Såg precis att det på lördag är en 12-timmars specialdokumentär om Hitlers och Nazitysklands sista dagar och timmar. TOLV TIMMAR TV om Adolf! Det ska dessutom regna på lördag så det passar bra. Det var länge sedan det visade nåt sånt nu. För bara några år sedan var det såna dokumentärer vareviga kväll men nu verkar tyskarna ha skakat av sig historiens ok. Tycker det är ett intressant ämne även om man inte i sin vildaste fantasi kan tänka sig hur vidrigt det måste ha varit här i landet under 30- och 40-talen.

Jag har idag pratat med mäklaren som vill sälja mitt gamla släktgods i Småland. Får ta mig en funderare på det hela. Tydligen måste man göra en del investeringar i avloppssystem och liknande. Förbaskade kommun som helt plötsligt tycker att det 80-åriga systemet inte längre är miljövänligt....Ska försöka kolla hur mycket eländet med infiltrationsbädd och trekammarbrunn kan tänkas kosta. Är inte så insatt i avloppstemat. Någon som har koll?


Så....dags för dagens kulturella inslag. I Düsseldorf i maj deltar i runda tal 348 länder. De flesta av dom uppstod när Jugoslavien splittrades. Här kommer ett par godbitar från åren innan Jugoslavien slutade att delta i ESC (och även slutade att existera). Deras intetsägande vinnare från 1989 ("Rock me") ska jag dock bespara er.

"Dzuli" kom fyra efter Carola 1983. Finns det inte en svensk version? Eller har jag drömt det?

Här är "hick"-låten från 1987. Kanske mer känd som "I wanna dance - oh yeah"

Och så Marilyn Monroe som sjöng om Chokolada 1990...

...och till slut den utsökta och smakfulla Baby Doll som tydligen är stor stjärna i Serbien....

Så, då är påsken över!

God afton alla,

här sitter jag nu och degar med en rätt välkomponerad tomat- och fetaostsallad som sällskap. Passar rätt bra nu efter det dryga ton godis i olika former som jag har tryckt i mig under påskhelgen. Ja, det var förvisso inte en enda påskhare som hade gömt ett ägg till mig någonstans men ändå. Om man har en systerson som blev fullkomligt överöst med godisägg så får man ju i sig ett och annat av bara farten.

 Första ägget är hittat. 

Varför äggletaren valde att pälsa på sig med mössa och allt är oklart.

 Bara början av skörden...

Jag har alltså tillbringat påsken i de småländska skogarna och landade här i Deutschland i eftermiddags efter en vederkvickande tur med Ryanair från Smaland Airport (ja, det heter Smaland Airport, inte Småland). Vet inte riktigt vad jag ska säga om Ryanair men jag är glad att det bara tog en dryg timme. Ryanair är alltid lite stressigare, lite varmare, lite stökigare och lite mer högljutt än andra bolag. Och så allt bråte som de ska sälja in till oss passagerare....Rökfria cigaretter om man nu tvunget måste röka i planet, annonsplatser om man vill annonsera på överskåpen, telefonkort om vi måste ringa medan vi är i luften. Ja, och så det vanliga med mackor för typ 60 spänn och parfymer till överpris. Idag hade vi dessutom en väldigt barsk flygvärdinna från Brasilien. Jäklar så sträng hon såg ut. Brasilien är ju dock rätt exotiskt. Det brukar annars mest vara en Agniezska från Polen eller en Daina från Lettland.

Helgen har dock varit väldigt skön med massor av sol och frisk luft. Jag har spelat fotboll och hoppat studsmatta, handlat på kära gamla Maxi, träffat en gammal vän och ätit påskmat med familjen. Och gosat lite med den väldigt färska lilla Oskar. Dessutom blev det grillat på altanen och fika med min kusin med barn (på samma altan). Härligt!

 Bedårande va? Ja, lille Oskar är inte heller så tokig...

 De entusiastiska studsmattehopparna Axel, Nora och Alex.

Och nu ska ni spetsa öronen! Jag går i husköpartankar. Ja, jag har blivit extremt sugen på ett litet sommartorp i Småland. Det är faktiskt så att min morfars barndomshem är till salu och av olika anledningar skulle det lilla huset passa bra. Tyvärr har jag inte lyckats få tag i mäklaren och kunde därför inte få en snabbvisning under helgen. För man kan väl inte köpa ett hus man inte ens granskat på insidan? Eller kan man det? Att det är skevt, snett och lite allmänt slitet ser man ju liksom från utsidan? Men så ska väl ett litet torp vara? Eller? Mitt största huvudbry är annars att det bara finns ett utedass. Hrrm....jag har väldigt svårt för det faktiskt....Annars är huset faktiskt väldigt puttinuttigt med blommiga tapeter som kanske inte riktigt är min stil. Men ändå. Tänk att bli hemmansägare!

Tänk om man skulle köpa tillbaka det här flådiga släktgodset?

Himla god tomat- och fetasallad förresten. Jag måste säga att jag lyckats väldigt bra med dressingen.

Under min lilla påsksejour i Schweden levererades en ny soffa hos oss här i Tyskland. Efter en seg och utdragen process där vi har kollat in i stort sett alla soffor i Nordrhein-Westfalen blev det hederliga IKEA som hade svaret, kanske inte på våra böner så i alla fall en nödlösning som vi kan leva med ett tag. Here we go:

När vi köpte soffan ville jag köpa ett nytt, passande soffbord men se icke, där satte den andra halvan i det här hushållet P för de planerna. Fick inte ens köpa en liten billig quick and dirty nödlösning utan vi skulle prompt behålla det gamla bordet tills THE soffbord dyker upp (typ om tretton år). Men vad var det jag sa? Hrrmm....denne motsträvige någon hade ångrat sitt beslut och inser nu att det ser helt sjukt ut med det gamla bordet. Med en triumfatorisk känsla kan jag ju bara säga: VAD VAR DET JAG SA???!!!

Jobb igen imorgon. Man vill ju bara klökas vid tanken att behöva sitta inne när solen skiner och temperaturen ska stiga upp mot 28 gudomliga grader. Hrrm....måste verkligen byta till sommardäck nu.

Till slut det ni törstar efter - finkultur! Håll till godo med ett gäng käcka israeler - från 1987, 1998 och 2000. Den ena mer tonsäker än den andra...

 

Påskledigt!

Grüezi!

Äntligen påsk! Hur gött är inte det på den berömda skalan? Jo, megagött!

Jag har färgat ägg! Eller nej.....har köpt dom färdiga. Säkert jättebra, ekologiska färger...

Just nu sitter jag och andas ut efter att ha packat i 110. Jag flyger till Schweden imorgon och var tvungen att trycka ner det jag vill ha med i en handbagageväska. OK, inget speciellt med det kanske men när man flyger med Ryanair (får nästan rysningar av namnet...) gäller det att inte ha ett gramm för mycket för då blir det DRYGA extraavgifter.

Häromdagen bokade jag förresten Ryanairbiljetter till i juni då det blir en vända hem igen. Priset inkl. skatter var 7 euro! Med kreditkorts-, inchecknings-, bagage- och andra avgifter blev det 47. OK, det är ju faktiskt snuskigt billigt för en flygresa men man blir ändå sur på alla dessa avgifter.

Påsktrafiken har satt igång här och därmed det vanliga kaoset. Radion har babblat om bilköer överallt och bensinstationer som har slut på bensin nu när alla vill köra bil samtidigt. Får nog köra hemifrån tidigt för att vara på den säkra sidan. Det är en bit att köra till Ryanairs flygplats Weeze. Officiellt kallar man det Düsseldorf-Weeze men i själva verket ligger den mer i Holland än i Düsseldorf....

Lite nytt på kökshyllan.

Ikväll har vi haft sparrispremiär här hemma. I Sverige har jag inte direkt ätit så mycket sparris men här är folk som galna i det, och jag också. Vit sparris med ägg, hollandaisesås och skinka. HERRLICH! Och som final blev det en liten, otroligt icke-GI-anpassad, rabarberpaj med vaniljsås från IKEA.

Se nu förresten till att jag får fint väder hemma i gamla Svedala. Har ingen lust med regn och elände!

I den digra Eurovisionshistorien har jag inte hittat någon låt med påsktema, men österrikarna Die Schmetterlinge var ju glada och käcka i London 1977 (där Sverige kom allra sist) så det kanske kan passa att läska sinnena med deras "Boom Boom Boomerang" som är en svidande örfil mot allt vad kommersiell musik heter.

Efter detta glättiga framträdande kanske vi ska avsluta med att samla oss med Vicky Leandros som vann för Luxemburg 1972. "Après toi" blev en stor europeisk hit och ledde till att Vicky under senare år hade råd att föryngra sig med skalpellens hjälp. Trots att hon vann för Luxemburg så är hon uppväxt och boende i Tyskland och här är hon lite av en kultig legend. Hennes tyska version av "My heart will go on" är dock rätt läskig....

Jag önskar er alla glad påsk!

Jaaaa....jag veeeet.....

Bonsoir mes amis,

återigen böjer jag mitt huvud i skam och ska piska mig själv med björkris eftersom jag IGEN har försummat bloggen under flera dagar. Det har dock varit lite mycket som hänt den senaste tiden och dagarna och kvällarna formligen flyger iväg.

Vad kan jag rapportera idag då? Jo, bortsett från det allmänna vardagskaoset så är det nästan sommar här vid Rhen. När jag vid 18-tiden skuttade ut från en överhet spårvagn hade vi hela 26 härliga grader som ackompagnerade det soliga vädret! Herrlich! Finns det nåt skönare än ljumma kvällar?

Just den här vårkvällen tillbringade vi spontant på restaurangen Angus Steakhouse bara ett litet stycke härifrån soffan där jag sitter nu. Det var inte alls så illa med en finfin Entrecote med bakad potatis. Hrrmm...upptäcker nu på mitt tangentbord att jag inte hittar det lilla "taket" som ska sitta över O:et i Entrecote. Jag gillar annars inte när man slarvar med accenter och sånt. Det är min gamla fransklärare som talar inom mig. Entrecote uttalas förresten aantrekått och inte aantrekåå. Det lärde jag mig av samma fransklärare.

På tal om fransklärare. Jag var ärligt talat skiträdd för min fransklärarinna. Egentligen var hon snäll och med tanke på att hon bara var dryga metern lång så är det konstigt att hon fick oss alla att darra i bänkraderna. Jag har till och med ett svagt minne av att någon inte pallade med nervpärsen och bröt ihop under lektionen. Men säga vad man vill, att decklinera verb lärde vi oss. Att prata och uttrycka sig med normala fraser var det dock lite värre med....

Apropå soffa förresten. Vi får en ny soffa på lördag. Eller får och får. För surt förvärvade euron levereras då en ny, flashig, exklusiv, glammig, komfortabel och ytterst prisvärd IKEA-soffa. Vi har nu en ganska kanonbra bäddsoffa som dock börjar bli lite genomsutten så det är hög tid för något nytt. Eftersom vi tyvärr inte bor på ett franskt vinslott utan har lite mer modesta vardagsrumsmått finns det inte så mycket att välja på i soffväg. I alla fall inte om soffan inte ska vara röd eller senapsgul, vilket tyskar verkar gilla. Hederliga gamla IKEA kom då med räddningen i form av en Kramfors-soffa, som just nu finns även i tyg och inte skinn. Det var bara att slå till!

Över påsk ska jag förresten flyga hem till Norden, vilket ska bli väldigt trevligt. Jag ska ta mig en ordentlig kik på min lille systerson som nu är drygt en månad gammal. Förra gången blev det bara ett mycket kort granskande av detta lilla mirakel. Dessutom måste ju påskägget levereras till bebisens storebror.

Undrar förresten vart vår Lego-påskhare har tagit vägen....den borde väl ställas fram nu?

Innan jag faller ner död av trötthet vill jag bjuda på den dagliga dosen kultur. Idag blir det ett exotiskt stycke i form av tunisiska Amina som nästan vann när fröke Häggqvist (då dock Sörgaard) tog hem bucklan till Sverige. Jag har alltid gillat denna läckra låt.

För att få lite svensk flärd kan vi ju dessutom kolla in Siw Malmqvist från 1969. Låter "Prima Ballerina" konstig? Ja, kanske eftersom Siwan faktiskt sjöng för Västtyskland i Madrid. Hon kom förresten på delad nioende plats tillsammans med Tommy Körberg som sjöng för Schweden.

Freitag

Guten Abend zusammen,

fredag kväll - finns det nåt härligare på denna jord? Ja, det skulle vara lördagar, julafton, semester och smågodis i så fall. Kanelbullar är också en stark kandidat till titeln. Och Povel Ramel.

Nä, skojar bara. Povel Ramels storhet har jag aldrig förstått. Tycker mest han är skitstörig och blir nästan aggressiv av att se honom på bild. Lever han ännu förresten? Med tanke på att han väl i stort sett var med i tidernas första radioprogram borde han ju vara lite till åren kommen numera.

 Aaaarrrrggghhhh....jag känner nästan ilskan koka!

Thank God it's Friday, alltså. I helgen har vi inte mycket planerat. Jag borde se till att byta däck på bilen, och kanske framför allt köpa ett nytt framhjul eftersom jag sabbade det ena hjulet i höstas genom att i racerfart köra upp på en trottoarkant. Ja, jag försökte inte köra ihjäl en fotgängare men mitt i en korsning hade någon kommit på den smarta idén att placera ut en liten mini-refug och inte markera den med färg eller nåt. Hur mycket kostar ett hjul med fälg och däck? Ingen kul utgift... Nu när ekonomin är säkrad framöver skulle jag hellre vilja renovera här hemma. Sovrummet väntar på att fräschas upp sedan flera år och vardagsrumssoffan sjunger på sista refrängen.

Vi har faktiskt renoverat en del här hemma men vi gör aldrig nåt helt färdigt. I köket saknas en fläkt och i vardagsrummet saknas en bl.a. dörrlist. Och i sovrummet måste allt göra om....Man kommer aldrig till skott! Känns det igen? Jag kanske borde släppa renoveringsplanerna och istället unna mig ett nybygge! Jag känner mig idag på funkishushumör. Skulle vara gött att shoppa ett enormt, vitt funkishus (givetvis topprenoverat). Det skulle nog passa till den coola sportbil som jag känner att jag behöver. Hmm....Jag märker att jag var i Düsseldorf igår. Jag andades nog in för mycket av den rika, fina världen från de flashiga Mercedesbilarnas avgaser. Det ÄR faktiskt en väldig skillnad mellan Köln och D-Dorf. Köln är rätt skitigt, inte speciellt glammigt och ganska bohemiskt. D-Dorf är mer champagne, Louis Vuitton och scarfsar. Kanske inte så konstigt att de inte gillar varandra, folken i de städerna...

På tal om städer - en av mina absoluta favvostäder är undersköna Lausanne vid den fantastiska Genèvesjön. Här kommer en rivig popdänga från Portugal. Just i Lausanne hyllade gruppen Da Vinci 1989 kolonialismen i sin låt om forna tiders erövrare - Conquistador. I like!

Sex år tidigare i München bjöd Turkiet på den kanske allra värsta låten som någonsin har spelats in. Cetin Alp var enligt uppgift stor på hemmaplan men efter att ha kammat hem en stor, fet nolla för "Opera" fick karriären sig en ordentlig törn. Det finns förresten en bok om Eurovisionens nollpoängare och den är faktiskt tillägnad stackars Cetin!

Sköna söndag!

God kväll kära medmänniskor,

idag är det den heliga söndagen och jag har tillbett den lika heliga solguden. Den tyska våren har idag nämligen visat sig från sin allra soligaste sida.

I morse...eller nåja....strax före lunch cyklade jag käckt och glatt till bageriet Newsella (ska uttalas som nävvsella och inte njuusella) och köpte färskt bröd till frukosten. Vi var ute och svirade lite igår kväll i Köln och därför blev det mer lunchbullar än frukostbullar. Jag borde kanske förresten nämna gårdagens cocktails. Det var happy hour (eller snarare happy evening) där vi var vilket innebar ENORMA cocktails till det facila priset av 7 euro, vilket väl var OK med tanke på storleken. 7 euro är annars i saftigaste laget här i landet. Att det är ett veritabelt drömpris för svenska förhållanden är ju en annan sak. I alla fall, jag valde den spännande drinken Marshmallow Kiss, vilket visade sig vara en riktigt vedervärdig historia. Söt, sur, sliskig och blaskig på samma gång. Tyckte den mest smakade som vattenskadad päron-MER med diskmedel och upplösta Haribo-björnar. Förmodligen var det just det som blasket bestod av! Nä, det är bäst att hålla sig till gamla beprövade grejer som GT.

Idag vid lunchtid utanför vår dörr. 

Märk väl strandstolen i bakgrunden som spelade en viktig roll under dagen

Nåväl, efter en stärkande frukost med müslibullar, croissanter, vällagrad goudaost och kaffe gick jag ut i den strålande solen. Jag skulle misstänka att vi hade en sisådär 20 grader i skuggan idag. HÄRLIGT! Jag placerade min underbara strandstol som jag köpte förra sommaren och satte mig i solen bakom huset, utrustad med några tidningar och telefon. Trodde dock inte att solen var SÅ stark så här i början av april. Jag har nämligen fått en rejäl solbränna! Ansiktet är kräftrött och undersidorna av armarna är hyffsat illröda, de också. Tänk vad bränna man kan få under ett 2 timmar och 45 minuter långt telefonsamtal med en vän man inte träffat på länge!

 Det syns kanske inte så bra men jag är idag röd som om jag legat en julidag på stranden i Tylösand

Lyckades hålla den övre armen i en myko ställning så den blev lokalt kanonröd

Under tiden som jag smörjde in mig i après soleil efter mitt solande bakade Stefan våfflor. Det var egentligen min idé men jag är tacksam över att han tog över projektet. Verkade faktiskt rätt trist att grädda dom. Visste knappt att vi ens hade ett våffeljärn och jag visste definitivt inte att Bacardi-rom har samma effekt som bakpulver. Det visste dock min käre sambo och hällde i en liten slurk i smeten medan jag säkert såg mycket kritisk och skeptisk ut. Våfflorna var dock väldigt goda, även med Bacardi Oro i smeten.

Nej, nu får det bli en liten aftonpromenad ute i det fina vädret!

PROMENERA PROMENERA PROMENERA PROMENERA

Så, nu är det ett par timmar senare och vi är hemma i stugan igen. Riktigt skönt med lite kvällsluft!

Vad har annars hänt de senaste dagarna? Tja, vi blev igår stolta ägare till nya växter i vardagsrummet, men annars har inga större revolutioner inträffat. Ja, förrutom att vi igår var ute i vimlet i storstan, vilket INTE händer speciellt ofta.

Imorgon är det måndag. I say no more utan låter tystnaden tala.

Så, vilket musikalisk stycke ur den europeiska TV-historien får man fresta med i afton? Vad sägs om den hotte Jahn Teigen som såg till att Norge fick ZERO POINTS i Paris 1978? Eller kanske lite spansk rap anno 1993 då hela konkarongen invaderade Millstreet med 1500 invånare? Tänk om ESC skulle äga rum i Åseda, som ändå är mycket större?!

Holländska skatter och kirgisiskt pladder!

Buenos Dias!

Äntligen är det snart dags för veckans bästa dag - fredag! Fab! Veckan har annars gått rätt snabbt.

Idag smet jag faktiskt iväg lite tidigare än vanligt från jobbet. Det är ju fredag så why not, tänkte jag, och pallrade mig iväg till frisören. Nu sitter jag här med ettfyra kilo lättare huvud. Det var sannerligen på tiden!

Jag går till en frisörska från Kirgistan. Hon har sin familj där, träffar sina nära var tredje år och är väldigt pratig. Man ger henne ett ord och hon babblar. Och babblar. Och babblar. Det är dock alltid himla trevligt! Gillar henne skarpt! Hon och jag hade ett projekt och skulle låta mitt hår växa. Jag fick dock ett psykbryt på det hela och lät klippa av det. Hon skällde faktiskt lite på mig för det.

Undrar om man kanske ska gå ut en liten runda innan det blir mörkt? Jo, jag tror faktiskt det. Kan var gött att få lite ljus på sig även om solen är borta. Men innan jag ger mig ut kan vi ju digga loss lite till Mouth & McNeal som blev slagna av ABBAi Brighton 1974. Den ena halvan av duon - McNeal - hängde inte läpp för det utan kom igen och sjöng om "Amsterdam" i Hollands huvudstad Haag sex år senare.

Väl bekomme!

Kära medborgare!

Håll i er - jag har på känn att detta kan bli ett långt, späckat och tungt inlägg! Spetsa nu ögonen för jag skriver det här bara en gång och här kommer vanvettigt viktig och intressant information!

"Väl bekomme" slog mig alldeles just nu, spontant i denna sekund. Ja, utrycket "väl bekomme" alltså. Kanske inte är nåt man säger dagligdags men likafullt. Tänk om man alltid använde sig av sådana skitnödiga och högtravande ord och uttryck?! Jag tror inte att jag någonsin har använt det ordet men man har sagt det till mig. Till exempel på alla fiiiina tillställningar som jag varit på i samhällets styrande skikt. Ja, mitt i själva eliten - intelligentian, gräddan - i vår värld. Typ...

Faktum är att jag en gång var på lunch hos självaste ambassadöööööören! Ja, det är sant. En enkel kavajlunch en söndagseftermiddag en septemberdag i Berlin. Låt oss dock snabbt och för ett ögonblick glömma att jag bara var en simpel, bortkommen och väldigt obetald praktikant från Kronoberg - det förtar nämligen en del av stämningen! Nej, intala er nu att jag var öfre departementsråd eller i alla fall andre ambassadsekreterare med ansvar för internationella handelsfrågor.

Hur som helst, det var lunch på ambassadörens residens i überfashionabla Grunewald i Berlin - ja, era skattepengar går till flashiga ambassadörsresidens och luncher för praktikanter! Herr Ambassadör tog emot tillsammans med ambassadrisen (jag tror de kallas så, deras fruar). Det var jag, mina lika obetalda praktikantkollega Marie och andra (betalda) medarbetare från ambassaden som var inbjudna med inbjudningskort och hela baletten. Jag minns inte riktigt vad vi fick att äta men det var väldigt mumsigt. Kan dock dra mig till minnes att vi till förrätt fick en mustig soppa med en stor tortellini i vilket var väldigt svårt att äta utan att skvätta soppa omkring sig.

Efter soppan och den efterföljande huvudrätten (det var säkert inkokt gödkalv på en bädd av späda primörer och kantareller i champagnemousse eller nåt i den stilen...) var det dags för kaffe med avec i SALOOONGEN. Till kaffet stod vi alla hänförda medan ambassadrisen på ett drottninglikt sätt berättade om det fantastiska huset och dess lika fantastiska historia (om jag minns rätt hade Goebbels minsann besökt det när det begav sig). Det jag minns mest är att kaffekopparna var av flortunt porslin och var försedda med ett öra som man inte fick igenom fingret i och de var fulla till bredden av 198-gradigt kaffe. Om man inte ville utmärka sig var det bara att bita ihop och bränna fingrarna genom den flortunna koppen och lyssna på ambassadrisens mässande. Jag lyckades dock spilla på det säkert väldigt exklusiva golvet av kambodjanskt lärkträd och drabbades av en inre kris. Vad gör man egentligen i en sådan situation? Låtsas man som ingenting? Hojtar man till att man minsann har slabbat ner skattebetalarnas lärkgolv eller skyller man på den som står brevid? Kommer inte ihåg vad jag gjorde. Undrar om jag inte bara försökte undvika mer spill genom att snabbt dricka upp kaffet så att olyckan inte kunde upprepas? Den skållande halsen fick helt enkelt behandlas senare efter lunchen.

Nu minns jag faktiskt inte alls varför jag svamlar om detta...Hrrm....JOOOO....nu vet jag! "Väl bekomme"! Första och hittills enda gången jag hört detta var när alla efter kaffet och en tur i trädgården skulle tacka för sig (och kanske dra till närmsta kebabhak för att äta sig mätta). Ambassadrisen log då milt och svarade med "väl bekomme" när alla tackade för maten. Det var som om påven, eller kanske snarare, Jesus talade till oss. "Väl bekomme" låter i mina öron liksom väldigt frireligiöst. Ja, nu kanske inte påven kan kallas frireligiös men ni fattar vad jag menar...

Här har det idag varit en strålande, varm dag - väl bekomme, sköna dag! Under eftermiddagen satt jag inspärrade i ett terrarieliknande mötesrum tillsammans med ett kundbesök. Mein Gott, vad det är sövande med 35 graders innetemperatur och byggnadsförsäkringar! Trodde verkligen att jag skulle nicka till ett tag. Tror min själ att jag slaggade en minut faktiskt.

Efter jobbet tog jag en liten stärkande promenad i grönskan. En bit från oss finns ett ofattbart idylliskt villaområde. Det är ett område byggt på 30-talet med en massa fina, snarlika, vita, ganska små stenvillor med gröna, lummiga trädgårdar. Det kanske inte direkt kan jämföras med svenska egnahemsområden för det känns lite tjusigare än så. En del hus är ganska nedgångna men i en del har det flyttat in framgångsrika jurister, konsulter, läkare och ingenjörer. Ja, det är den här stans gräddhylla, helt enkelt! Jag promenerade runt lite och blev mer och mer avundsjuk. Jag vill också! Varför har inte jag fyra mille till ett renoveringsobjekt där?

Här hemma kom dock trösten i form av en falsk hare. Falscher Hase på germanska. Det var kvällens middag, det. Falsk hare har inget gemensamt alls med harar utan är en kompakt köttfärslimpa med kokt ägg som fylllning. Låter kanske som nåt man måste vänja sig vid lite långsamt men icke - min kära sambo har överträffat sig själv. Det var MYCKET gott med lite rejäl tysk husmanskost! Och efter det blev det årets jordgubbspremiär! Avundsjuka?

Funderar just nu på vilket musikaliskt örhänge som jag kan läska era sinnen med idag. Kanske lite portugisisk fado eller Balkanpop? Nej, jag tror det får bli lite finsk 80-talsschlage! Här är utsökta Sonja Lumme från ESC 1985. Notera Lill Lindfors som sitter och diggar i kapp på scenen.

Eftersom Finland är så bra kommer ett klipp till. 1990 i Zagreb försökte Finland nå framgång genom att sjunga på svenska. Givetvis straffades gruppen Beat till en sista plats, utan en enda svensk poäng. Jag misstänker att det var många som undrade vad de egentligen sjöng om? Det ÄR inte helt lätt att förstå...

Rymd och ljus!

Liebes Lieschen, så gött det är att det numera är lite ljust på kvällarna! För att inte tala om mornarna. Livet blir faktiskt lite lättare när man kan se lite sol ibland. Dessutom vet man ju om man vaknar mitt i natten och det är mörkt att man faktiskt kan sova ett tag till. På vintern kan det ju lika gärna vara två minuter innan klockan ringer.

Idag kom jag hem i vettig tid och käkade lite och sedan blev det faktiskt en liten promenix i vår lilla skog, femton steg från huset. OK, nu ska ni inte tro att det är en sjumilaskog. Nej, en sisådär fem hundra meter in i skogen kommer en motorväg - A1 mot Hamburg tror jag det är - vilket ju förtar skogsstämningen en aning. Men om man betraktar det som ett elljusspår (utan elljus) är den rätt OK. Var i alla fall skönt att komma ut och få lite frisk (!) luft. Mindre skönt när det började duggregna dock.

Jag är lite semestersugen. Eller, jag är snarare sugen på att planera en semesterresa.
Man kanske borde resa till Frankrike någon gång. Frankrike är ju nästgårds och jag har bara varit i Paris. Ja, bortsett från när jag faktiskt bodde i Frankrike. Ja, jag bodde där i tio dagar en gång i världen!

Tänk att bo i Paris förresten! Jag kan se det framför mig! Jag skulle ha svart polotröja, svart kavaj, röka Camel och mest ägna mig åt att skriva poesi. Eller tung filosofi. Typ. Allra helst skulle jag dessutom vilja ha en cool fransk dialekt. Det var faktiskt en gång en som frågade om jag kom från Quebec. Förmodligen mest p.g.a. min franska var rätt knackig och i Quebec pratar de rätt myko.

Ibland kan jag tycka att det skulle vara ballt att bo i en bautastad, jobba typ som copywriter (vad gör en sådan egentligen?), jobba aslänga på kvällarna, bara äta ute och trängas i tunnelbanan. Ja, om jag nu inte helt enkelt bara åkte taxi hela tiden. Tänk att vara en sådan som inte åkt kollektivt på femton år. Naturligtvis skulle jag i Paris ha en takvåning. Eller varför inte en vit funkisvilla (ritad av Le Corbusier) med stora fönster i Neuilly sur Seine? Ja, som framgångsrik filosofiförfattare/copywriter behöver man ju LUGNET! När jag vill in till stan skulle det ju bara var att gasa iväg med sin...hrrm....ja med vad? Som copywriter kan man ju köra en Roadster men vad rattar en filosof? Förmodligen kommer taxin åter in i spelet.

 
Men men, Paris lär nog få klara sig utan mig. Misstänker att det inte blir så mycket med det coola jobbet vid Champs-Elysées. Å andra sidan är Paris tunnelbana också rätt jobbig ibland...

Nej, mina vänner, nu ska jag ta itu med lite annat här hemma...

Som final bjuder jag, med tanke på det franska temat , på smäktande fransk chanson från 1976:

Skillnader

Hej igen,

bara en kortis från mig. Jag blev lite inspirerad av det HÄR blogginlägget som min gamla studiekamrat Fia har skrivit. Fia bor sedan en kort tid med sin familj i Rumäniens huvudstad Bukarest och ondgör sig lite över vägstandarden på Balkan. Jag tycker det låter skitspännande men ska nog aldrig mer klaga på trafikeländet här i Deutschland! Stau eller inte, de tyska vägarna är kanon och jag kan ju ibland (lagligt) dra på i 180 km/h vilket Fia nog kan glömma i Rumänien! :-)

Men Fia - snart får ni nog också fina motorvägar sponsrade av EU. Slovenien och Kroatien har ju t.ex. redan kanonvägar, i alla fall där jag körde i somras!

Veckostart

Mes Dames et Messieurs,

this is Leverkusen calling! Måndagen har snart överlevts vilket ju alltid får anses vara ett gott tecken. Ja, även om måndagar alltid är som måndagar är så är jag vid rätt god vigör idag. Solen har skinit...hrrm....heter det skinit? Tycker det låter myko. Men det heter väl knappast skenat? Skinat? Skenit?

Mein Gott, min svenska börjar bli lite rostig faktiskt! Nu tycker ni säkert att jag gör mig till och försöker leka Dolph Lundgren eller Victoria Silvstedt efter två veckor i Los Angeles. Men faktum är att man glömmer en del ord och så med tiden. Det är faktiskt rätt ofta som jag inte kommer på ord eller säger fel. Märker också hur jag formulerar mig på tyska men med svenska ord ibland. Jag skulle vara perfekt som byråkrat i Sverige nu med min omständiga svenska. På tyska har man ju som bekant otäckt långa meningar med tusentals bisatser och annat elände. Vi svenskar klarar ju inte det riktigt lika galant så min språkhantering borde passa på Försäkringskassan eller nåt. Inte en människa skulle orka läsa igenom mina skrivelser. De stackars sjuka skulle kapitulera i samma ögonblick som de öppnar kuverten med mina avslag och mördande bisatser!

Det är inte lätt med konstiga språk

Igår söndag hände det inte mycket här. Efter lördagens solbadande var det igår regnigt och ruggigt här i trakten och jag satt inne och ugglade hela dagen. Svängde ihop en äppelpaj men mer än så blev det inte. Ja, förutom en liten kvällspromenix för att i alla fall få lite frisk luft i lungsystemet. Vad upptäcker jag då? Jo, ett stort hål i mina älskade gympadojor! Stor sorg! Jämmer och elände!

Imorgon får jag besök på jobbet. Det kommer en lillgammal herre (han är nog inte mer än 26-27 men ser ut och uppför sig som om han vore fyrtio år äldre). Hur som helst, tanken är att vi ska arbeta med företaget han jobbar på och jag ska vara lekledare imorgon. Det är faktiskt lite oklart vad han vill men han ville hemskt gärna komma förbi. Jag antar att han inte bara vill dricka kaffe...

Nej, nu ska jag stärka mig med en liten bit äppelpaj så här efter en ganska sund middag bestående av kyckling, spenat, sallad, tomatröra och bulgur. Man vill ju inte riskera att inte få i sig färre än tre miljoner kalorier!

Här har ni lite att vila ögonen på, gott folk!

Dagens! (salladen är inte smutsig, det är Balsamicodressing)

Jo, en sak till - på lördag firar Leverkusens nya (och enda) shoppingcenter ettårsjubiléum med disko inne i centret. 3.000 människor ska komma och skaka loss bland H&M, Deichmann och Starbucks. Hmm...kanske vore nåt? Vad tror ni?

Och till slut, ett guldkorn från ESC, för att fortsätta traditionen från i lördags - här är det turkiske dirigenten Timur Selcuk och gruppen Pan som rockar loss i Lausanne 1989. Detta är stor konst!

Io sono un figlio del mare

Högborna medmänniskor,

ja, jag känner mig idag som ett havets barn, även om jag är född landkrabba i de småländska skogarna. Jag gillar i alla fall havet skarpt och skulle mer än gärna bo i ett 350 kvadratmeter stort hus med panoramautsikt över Medelhavet eller åtminstone Nordsjön. Fast vem skulle inte gärna göra det?

Jag kom alldeles nyss i havsstämning när "Gente di mare" spelades på vår coola internetradio. Minns ni den låten? Det var det italienska bidraget vid Eurovision i Bryssel 1987 (kom trea). Det var samma år som Sverige förnedrare sig med den värsta skiten som vårt land lyckats uppbringa - Lotta Engberg med den vedervärdiga "Boogaloo dansar rockenrolla"!

Det är väl knappast en hemlighet att jag är lite smått svag för Eurovision Song Contest. För mig är det inte alltid musiken som är det roliga utan snarare det hysteriskt gigantiska, scenerna, lamporna, malandet på franska, douze points och röstningen. Tycker nog dock att en del har gått förlorat sedan slutet av åttiotalet. Varför är t.ex. inte programledarna numera gravallvarliga och mässar allt på både engelska och franska som norska Åse Kleveland gjorde 1986? Jag gillade när det verkade handla om en statsangelägenhet. Jag kanske är konservativ, helt enkelt.

Begravningsallvarliga Åse

Men men, jag tänkte med detta mest informera om att det börjar dra ihop sig inför den stora finalen i Esprit Arena i Düsseldorf (ja, det är klädmärket Esprit det handlar om) ett par mil från mitt vardagsrum. I dagarna har TV-bolaget NDR nämligen börjat med scenbygget och i Düsseldorfs flygplats ska man hänga upp en 385 (!) meter lång banderoll med alla ländernas flaggor.

 Det är här Eric Saade ska ta hem bucklan! Och jag ska heja!

Min dag har mest gått i renlighetens tecken. Jag kom äntligen iväg till biltvätten och nu glänser min lilla bil som ny igen. Dessutom har jag dammsugit bort fem ton grus från bilgolvet. Det tog sin lilla tid men nu är jag nöjd. Sedan fick jag psykpryt av dammet på vårt satans, förbannade, jäkla mörka golv (ja, här funkar det bara med svordomar) och slet fram dammsugaren även inne i lägenheten. Därefter blev det matlagning - spaghetti med räkor i en lagom hot chilisås!

Hon glänser som ny, gamla Bettan!

Jag har dock hunnit med att njuta lite av dagen. Här har vi haft den första sommardagen idag! 24 HÄRLIGA grader och jag plockade fram en strandstol och njöt i fulla drag ett par timmar utanför huset. Underbart! Och tänk att det fina vädret dessutom behagade infinna sig på en helg dessutom! Kändes dock lite märkligt att sitta i t-thirt och  skjorts när många trädkronor fortfarande är nakna. Buskar och småträd är dock redan gröna här!

Ikväll utanför huset

Ikväll ska jag bara softa hemma. Skönt att inte göra nåt alls efter de senaste veckornas helgresande. Tror faktiskt jag ska testa taxfree-flaskan som vi fick med oss från Istanbul - Absolut Peach! Vad kan tänkas passa till det?

Och nu när vi förresten närmar oss Düsseldorf-finalen bjuder jag på den låt som startade min passion för ESC. Jag kanske borde bjuda på ett litet guldkorn i varje inlägg framöver så att vi kommer i stämning!?