Hej på er alla, mina trogna läsare! Eller hallo, meine kleinen Monster, som Lady Gaga sa när hon spelade här i landet. Eller kanske snarare, hej Yvonne, som väl är min enda läsare eftersom jag helt kommit av mig med marknadsföringen av min blogg. Inte har jag skrivit speciellt mycket heller senaste tiden. Skärpning, Herr Johansson!
Jag har precis läst ut ännu en bok. Jag läser faktiskt rätt mycket eftersom jag tillbringar all min vakna tid i tunnelbanan (det känns så i alla fall). Så är det när man bor på bystan. Med tyska mått bor jag verkligen i en håla. Ungefär som att bo i Gnesta utanför Stockholm. I ärlighetens namn åker jag inte ens nåt så coolt som tunnelbana utan en sketen spårvagn. Jag vill dock betona att den minsann går flera hundra meter under jord så lite citykänsla får jag i mitt förortsliv.
Hur som helst, jag åker varje dag med detta fordon till och från jobbet. Jag stiger på vid slutstationen, intar min plats i ena hörnan (där man slipper sitta brevid någon annan) och läser. Uteslutande pocketböcker på svenska. Mest deckare. Jag har läst i stort sett samtliga svenska deckare skrivna från 1826 och framåt. Nästan i alla fall. Men ibland vågar jag mig ut på djupt vatten och läser nåt annat. Nu har jag precis läst "Väninnan", skriven av Anna Lindhs väninna och presssekreterare Ewa Franchell. Vilken spännande bok. den rycker verkligen med mig. Visst, den handlar ju delvis om det fruktansvärda som hände på NK i september 2003 men främst om spelet innanför Rosenbads väggar. Oj oj oj, den där Pär Nuder verkar vara en slipad kille....
Ewa Franchell skriver så jag inbillar mig att jag också jobbar på Rosenbad och UD. Faktum är att det egentligen alltid har varit min dröm, men så har det ju inte blivit, tyvärr. Det verkar himla spännande. Tänk bara att få åka till Tjotahejti och veta att Kofi Annan finns i samma byggnad! Men det verkar samtidigt vara lite jobbigt på UD. Prestigetänkandet verkar grymt och jag är alldeles för mesig för sånt. Attans att jag inte vässade mina armbågar, pluggade i Uppsala, lärde mig kinesiska och ryska som barn och inte föddes in i en familj med fint efternamn i Djursholm. Kanske hade det gjort det hela lättare att komma in på UD:s diplomatprogramm?
Eller varför blev jag ingen partipamp? Jag var ju trots allt SSU:are under en herrans massa år. Faktum är att jag aldrig behövde betala en spänn i medlemsavgift och avregistrerades som medlem i samband med SSU:s medlemsfuskskandal för ett par år sedan. Så länge SSU fick föreningsmedel för mig tyckte man väl att man inte behövde mina pengar... Efter valet 2006 blev jag förbaskad på Alliansens seger och blev medlem i sossarna i Sumpan. Jag ville ju arbeta för en socialdemokratisk comeback, men så flyttade jag till Deutschland. Undrar förresten om jag fortfarande är medlem i Socialdemokraterna. Det är mycket möjligt...
Nu har ju sossarna förlorat igen. Undrar hur man kommer in för att jobba för deras sak? Jag är lika förbannad nu som efter valet 2006. Jag ska nog maila till Mona och erbjuda mina tjänster. Hon behöver säkerligen någon som kan tyska, som har ett -sson-namn och...ja....kan vara förbaskad.
Kanske behöver Sahlin en presssekreterare? Jimmie Åkesson har ju tydligen gjort en något okonventionell anställning nu när han behöver en stab omkring sig. Kan den tjejen så borde väl jag också kunna? Jag älskar ju att skriva och jag kan nästan alla bokstäverna. Borde ju vara rätt bra förutsättningar för det jobbet...
http://www.aftonbladet.se/nyheter/valet2010/sverigedemokraterna/article8099329.ab
PS. Harrison Ford vill spela in en ny Indiana Jones-film. Hur gammal är karln? Orkar han verkligen att kasta sig genom djungler med lasso?
