...som våra afrikaanstalande vänner i Sydafrika säger så här dags på kvällen. Här sitter jag och tänkte sprida lite skvaller. Eller nej, kanske inte. Har inget direkt att skvallra om, så det blir nog inget av den varan.
Måste ju kommentera dagens händelser. I morse vaknade jag och satte som vanligt på nyheterna medan jag studsade runt mellan badrum, kök och vardagsrum. Det tog en liten stund innan jag fattade varför folk i New York och Washington jublade så frenetiskt. Osama är alltså död! Det var som katten, det! Om man ska vara sur och negativ så tvivlar jag på att det gör någon större skillnad. Gubben var väl knappast ensam i Al Qaida? Oder? Det finns väl fler terrorist-puckon? Å andra sidan var det väl inte mer än rätt att man satte dit gubbskrället en gång för alla? Men varför var man så snabb med att dumpa honom i havet? Det kommer säkert bli en massa rykten om att han lever (förmodligen i samma lägenhet i Argentina som den gamle Adolf och Elvis Presley...). Varför visade man inte upp honom så som man gjorde med Saddam?
Här är det blåsigt i dag. När jag cyklade hem efter jobbet (ja, jag är duktig och cyklar till tåget i alla fall) rullade jag nästan baklänges och man fick hålla fast tupén ordentligt! Det var en motvind av rent bibliska mått. Kallt är det dessutom! Sommarn är borta igen!
Personligen tycker jag nog att Bin Ladens död överskuggas lite av mitt soffbordsköp. Ja, jag kanske är ytlig men det är faktiskt väldigt skönt att inte längre ha ett repigt och skabbigt glasbord där man ser alla fingeravtryck, damkorn och hemskheter. Tänk vad ett simpelt litet IKEA-bord kan göra för under! Tack Ingvar Kamprad! Osama ska däremot ha levt i sus och dus. Här envisas man med att på nyheterna kalla hans bostad för lyxvilla. Tycker mest det ser ut som en bunker alternativt knarkarkvart på TV-bilderna.
Vi har för övrigt cirka fyratusen TV-kanaler. Ja, hyresvärden satte upp en parabol för ett år sedan. Innan hade vi väl cirka 40 kanaler, nu har vi närmare en miljon. Minst. Vi har bannemej en kanal för varje ämne som finns. Bibel-TV, fiskekanal, cirka 50 shoppingkanaler, väderkanal, muslimsk musik, kurdiska såpor och finans-TV. Vi har rubbet! Tyvärr har jag aldrig någon koll på vad som går på TV. Jag kollar på mina fem minuters nyheter på morgonen, men så mycket mer blir det inte...Just nu har jag dock Al Jazeera i bakgrunden. Tycker det är en rätt fascinerande nyhetskanal. Trots att man sänder från arabvärlden där yttrandefrihet kanske inte direkt varit uppmuntrat av myndigheterna så gör man helt normala, kritiska nyheter.
Ska vi fira dagen genom att kika på små bedårande (alternativt brådmogna) barn som har tvingats (?) att sjunga inför några hundra miljoner tittare för att ta hem ESC-bucklan för sina länder. Ja, i år gör ju Sverige nästan samma sak, för den där Erik Saade kan väl inte vara så väldans gammal, eller?
Monaco satte standarden redan 1969 i Madrid.
Känner ni igen tjejen? Ja, det är Hanne Krogh som var ena halvan av Bobbysocks 1985.
Här sjunger hon "Lykken er" i Dublin 1971.
Yngsta deltagaren någonsin fanns med i Göteborg 1985 (notera de Lisebergsrosa bollarna på scenen). OK, hon hade inte huvudrollen men hon fanns trots allt med på scenen för Danmark.
Även Spanien försökte ta poäng på små barns änglalika röster. Det funkade nästan. Betty Massiego & Kids kom tvåa 1979 i Jerusalem.
12-årige Gili ska enligt uppgift ha hunsats av sin låtskrivare under repitionerna i Lausanne och var väl närmast strykrädd när det väl gällde.
Den här belgiska tjejn sjöng samma år som Gili om "det stulna livet" för la France. Med sina 11 år var hon den yngsta soloartisten någonsin. Året efter infördes en 16-årsgräns för att få tävla.
Den yngsta vinnaren genom tiderna - den här minns ni! Sandra Kim och J'aime la vie (ännu en belgiska). Jag gillar inte denna, men om den här låten vann inser man ju hur resten av bidragen lät.
Och slutligen lite kvalitet och klass.
Wiens gosskör - Wiener Sängerknaben - underhöll så fint under pausen vid finalen 1967. Inte ett öga var torrt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar