Snörvel och Bayern

Grüß Gott,

förkylningen är idag inte mycket roligare än igår, om man säger så. Min hjärna känns alldeles igensnorad och tung och näsan rinner oavbrutet. Dessutom är jag dyngtrött. Blev inte så mycket sömn i natt eftersom jag hela tiden var tvungen att snyta mig. Jag har dessutom en liten egenhet. Jag måste vara ensam när jag snyter mig. Som vanligt finns dessutom ingen nässpray hemma. Det saknas alltid när man behöver det. Annars har vi det mesta i läkemedelsväg här i huset. Salvor för alla tillfällen och skador, dropppåsar (kan vara bra att ha ibland...), tunga värktabletter mot neurologisk värk, slemlösande piller och och och. Men inte nässpray. Suck.

Jag vaknade i morse av att en anonym telefonmarodör ringde. Givetvis var det ingen i luren när jag svarade. Kanske var det dock tur att det ringde i alla fall. Klockan var 07:34 och därmed alldeles för sent. I natt var jag helt säker på att jag skulle stanna hemma och vara sjuk idag men i morse kändes förkylningen faktiskt som bortblåst. Nåja, det kändes i alla fall inte som om det var fara för livet. Det är klart att man alltid ska känna sig piggare just på måndag morgon...Lagen om alltings jävlighet...

Hur som helst, jag packade mig ur sängen och kom i tid till jobbet. Det är i och för sig inte så strängt med tiderna hos oss. Chefen kommer ALDRIG innan kl. 9 och vi har flextid. Redan på vägen till jobbet kände jag dock hur förkylningen kom tillbaka och huvudet började värka igen. Jag höll ut till halvtretiden i eftermiddags innan jag gav upp och åkte hem igen. Nu sitter jag här och är ill-snuvig och har skallebank.

Har ni förresten varit i München? München är ju huvudstad i Bayern och faktum är att resten av Tyskland hatar Bayern. Ja, hata är kanske att ta i men väldigt många tyskar skulle hellre sälja sin fru eller amputera ett ben än att flytta till Bayern. Bayrare är enligt ryktet högborgerliga, fanatiskt katolska, superkonservativa och patriotiska. Givetvis gillar resten av Tyskland inte heller att man i Bayern har mest pengar, lägsta arbetslösheten, coolaste företagen, bästa livskvaliteten och företagsklimatet, vackraste naturen, bästa fotbollslagen, godast öl och finast bilar. Det svider i det övriga Tysklands själ när de inser att de gamla bönderna från Bayern nu leder på alla fronter. Speciellt som man här uppe i Preussen har gått kräftgång sedan de stora tungindustrierna försvunnit.

På samma gång är dock München den stad som flest tyskar skulle vilja bo i. Jag får inte riktigt ihop den ekvationen men så är det tydligen...

På tal om München. Stan ansöker om vinter-OS 2018 och vill därmed bli den första staden som har haft både sommar- och vinter-OS. Det var ju nämligen där som en viss Fräulein Sommerlath träffade en viss Carl-Gustaf... Dock börjar OS-etablissemanget surna till ordentligt på bondlurkarna utanför München. Många tävlingar ska nämligen gå i småorter utanför stan och bönderna där vill inte sälja sin mark till OS-bolaget. Vet inte riktigt hur man ska lösa det. Det verkar i och för sig ingen annan heller veta. Eftersom man troligen inte kommer fråga mig om råd behöver jag nog inte direkt ligga vaken på nätterna och fundera.

Jag har faktiskt varit några gånger i München. En gång för tusen år sedan under en tågluff, en annan gång på superkul teambuilding med jobbet (jo tjena...teambuilding! Tyckte mest det liknade partaj...) och så en gång på Oktoberfest. Kan ju sammanfatta det med att ETT besök på Oktoberfest är mer än nog....

Nej, nu måste jag kolla upp lite universitetskurser. Det är en veritabel djungel! Hoppas jag hittar nåt kul!

Förkyld och eländig!

God eftermiddag,

här sitter jag nu och känner mig seg och skröplig. Den lilla snuvan och hängigheten som jag kände av igår verkar bryta ut ordentligt nu (givetvis när det är helg...). Jag har snörvlat hela förmiddagen och huvudet är tungt som ett skruvstäd. Måste dessutom sätta mig och ta itu med min framtid. Tänkte bl.a. anmäla mig till ett par kurser på universitetet. Känns dock inte så lockande att sätta sig och koncentrera sig i det här tillståndet. Men men, man kommer väl inte undan.

Födelsedagsfesten igår var trevlig men jag märker av det idag. Man blir verkligen segare och segare ju äldre man blir. Förr var jag kanske liiiite småseg efter att ha partajat men det blir bara värre ju äldre jag blir. Om det fortsätter i den här takten kommer ett glas öl vara rent hälsovådligt för mig när jag är 40. Ja, nu kanske inte öl generellt sett är det sundaste som finns men nog ska man väl klara av ett par glas när man är lite över 30? Om jag åtminstone hade bäljat i mig ett fat öl själv hade jag kunnat fatta varför jag mådde dåligt men ett par stackars små glas ska väl funka?

Har inget speciellt att rapportera från den här förmiddagen. Slänger upp ett par bilder från St Petersburg så att ni kan beundra min otroliga fotokänsla och denna vackra stads fina sidor! :-)

 Tsarernas Vinterpalats, numera konstmuséet Eremitaget

 Man fick kolla uppåt för att inte utsätta sig för livsfara

 Hamburgare kostar 29 rubel

 Igenfrusna Neva och den fantastiska Isakskatedralen

 Rysk scoutgrupp (utrustade med bl.a. högklackade skor) på Nevas is.

 Floden Neva med Peter-Paul-fästningen som bl.a. byggdes av svenska krigsfångar.

Frälsarkatedralen på den plats där en gammal tsar mördades.

Kyligt

Lördagseftermiddag

Ärade överstepräster,

så är veckans bästa dag här. Det är mitt i helgen och vad innebär det? Jo, givetvis att jag känner mig förkyld och är lite snörvlig och har åkt på en huvudvärk. Ja, ytterligare ett bevis för att jag minsann aldrig blir sjuk om det inte är helg, semester eller julafton. Måste se till att kurera mig lite inför kvällens begivenheter - den saudiarabiske generalkonsulns bröllopsfest!

Nu överdrev jag lätt. Jag ska inte på diplomatbröllop utan på en helt vanlig födelsedagsfest hos ett par kompisar som vi inte sett på rätt länge nu. Det är två olika födelsedagsbarn som slagit ihop firandet. Undrar om min förkylning kanske blir bättre om jag behandlar den med öl. Nja...tvivlar på det.

Jag har alldeles nyss pratat med en vän till mig som ringde och bad om ursäkt. Öööhh....det tog en stund innan jag kopplade det hela. Ursäkten gällde mitt mörka golv. Min kära vän E har själv ett riktigt mörkt (apfint) golv i sin i övrigt FANTASTISKT vackra lägenhet (därifrån kom inspirationen till vårt golv). I min lägenhet är golvet också mörkt. Fler likheter finns det dock inte mellan våra bostäder. E:s golv är inte dammigt. E:s golv har inga fotavtryck. Jag fattar inte hur man ska bära sig åt! Det spelar ingen roll hur man skurar eller dammsuger. Dammet är tillbaka inom en timme. Undrar hur mormor skulle ha städat? Hade klorin kanske kommit till användning? Eller ättika? Har någon ett husmorstips?

En annan dum grej med vårt golv är listerna utmed väggarna. Dom skulle man liksom klicka i med hjälp av små hållare som man fäster i golvet. Ja, det är kanske en bra idé i teorin. I verkligheten lossnar skiten hela tiden. Inte precis någon särskilt bra reklam för tysk ingenjörskonst...

Min fiende nr. 1 - mitt mörka golv! Tyvärr syns inte dammet här. 

Svart matta är kanske inte heller det smartaste...

Den lilla färgaccenten - isoleringstejpen i dörröppningen!

Egentligen tror jag att vi tröttnade på golvet redan innan vi hade lagt det färdigt. Vi insåg redan då dammproblematiken...Vi har därför lämnat golvet lite åt sitt eget öde och har faktiskt inte ens lyckats montera en list i dörröppningen mellan kök och vardagsrum (har inte haft tid under de senaste 15 månaderna...). Istället har vi täckt det hela med isoleringstejp. Måste ta oss i hampan och fixa en list. Märkligt nog tänker vi själva inte på vår övergångslösning längre. Tejpen har liksom en familjemedlem. Ett sätt att leva.

Idag var jag med Frau Doktor Karin i stora stan. Hon skulle bara snabbt köpa nåt i en speciell affär. Jo, tjena. Som vanligt blev det timmar i flera olika affärer. Jag HATAR Kölns överbefolkade affärer på lördagar. Orkade själv inte köpa något alls men fick i alla fall tag i ett gäng tulpaner (jepp, franska, långa) eftersom S. pratade och tråkade ihjäl de gamla tulpanerna under gårdagskvällens Star Wars-film.

 Dagens tulpanfångst

Just nu skulle jag faktiskt vilja ta ett varmt bad och koppla av lite inför kvällen. Synd bara att vi inte har något badkar. Blir liksom inte riktigt samma att sitta på golvet i duschen. Kanske har det äldre paret i grannhuset ett badkar som jag kan låna? Vi har ju ett nära förhållande. Hrrm...typ. Jag vet i alla fall att paret heter Jäger i efternamn och att de har två chihuahuas som heter Amor och Eros. Herr Jäger brukar ofta vara ute och promenera med dessa älskvärda kreatur. Misstänkt ofta. Kan det vara så att han går och röker i hemlighet? Eller kanske tar sig ett järn ur en fickplunta? Frau Jäger håller sig mest inne och verkar inte direkt vara av en järndrickande sorten. Hon är faktiskt rätt sträv. Jag är nog innerst inne lite rädd för henne. Man blir liksom rak i ryggen när man ser henne. Herr Jäger är bakom den ordentliga fasaden säkert en kul kille. Undrar dock vad han letar efter i soptunnorna i grannskapet? Vi har faktiskt sett honom rota i vår pappersinsamling...

Nej, nu ska jag tvaga mig inför kvällens lilla fest!

Cheerio!

Ännu en härlig dag! (den osminkade versionen)

Ja, hej igen!

Här kommer den icke lika fullt tillrättalagda versionen av min fredag. En dag med utmaningar och upplevelser har det varit. Dock inte så spektakulära. Det var sannerligen en helt vanlig dag här, en bit söder om Ruhrområdet.

I morse försov jag mig. Vaknade inte förrän kvart i åtta och hade behövt sova en sisådär tjugotre timmar till. Jag kom i säng alldeles för sent igår. Tyvärr var jag inte på någon cool nattklubb utan sorterade viktiga papper halva natten. Solen sken inte precis i mitt ansikte i morse (det var grådisigt och duggregnade ute) men jag vaknade av att det var ljust och att granngubbens Passat stod på tomgång utanför på gatan.

 
Det blev alltså till att RUSA upp och slita åt sig kläder, kasta sig in i duschen i vårt minibadrum (västra Europas minsta) och snabbt dricka ett glas vatten medan jag försökte vakna till liv. Och ja, fram med strykbrädan och släta till en skjorta (detta satans strykande tar en dag livet av mig!). Eftersom ingen här i huset orkar sortera sockor så fick jag, liksom alla morgnar, rafsa ihop ett par som passade ihop någotsånär (ingen ser väl om en socka är svart och den andra är mörkblå?). Det blir så när man har alla sockor i en plastkorg på golvet under en stol i sovrummet. Sovrummet som dessutom är helt överbelamrat med saker och inte alls är den rofyllda, luftiga och ljusa Ralph-Lauren-oas som jag drömmer om. Upptäckte dessutom att damm låg över hela golvet. Vi var för drygt ett år sedan totalt sinnesrubbade och la in riktigt mörkt golv i lägenheten. Min enda kommentar är: vad ni än gör i livet – gör aldrig det! Aldrig! LOVA!

Tack och lov hade jag igår i alla fall fått en parkeringsplats precis utanför huset. I stressen hoppade jag in i Astran och gasade iväg mot pendeltåget. Vägen dit tar en evighet just nu för man har spärrat av ena sidan p.g.a. ett vägbygge Vet inte riktigt vad man gräver för men man gör det säkert främst för att jävlas med alla oss som kör i rusningstrafiken. Ni kan ju tänka er hur igenkorkat det blir när alla ska dela på halva utrymmet! Väl framme vid tåget så var det tekniska störningar och förseningar! SUCK!

Jag kom till jobbet alldeles för sent och hann precis slita åt mig en mugg kaffe (varför kan inte folk fylla på med bönor???) innan mitt möte med vår jurist. Jag tackar Gud för honom för han är den ende som har koll och kan hjälpa mig. Jag är just nu lite trött på ett projekt som jag är ansvarig för. Jag har tagit över det efter en person som slutade för flera månader sedan. Det är ogenomtänkt, ostrukturerat och så ofattbart rörigt. Blä! Om det blir klart någon gång ska jag fira med champagne!

Efter en stressig eftermiddag kunde jag packa ihop mina saker och åka hem. S. gjorde lasagne som vi sedan åt. Inte heller det särskilt GI men det var himla gott. Funderar faktiskt allvarligt på att öppna en pava rött nu. Jag brukar somna så gott på det. Lite Rittersport-choklad (winter edition med apelsinmarsipan) passar perfekt till det!

Nej, nu ska jag vara lite social här. S. sitter och pratar med en halvvissen tulpan i ren frustration. Ja, det är faktiskt sant. Han diskuterar filmen på TV med blommorna. Undrar om det är vanligt med tulpaner som gillar Star Wars…

Hoppas ni får en trevlig helg. Själv ska jag  gå på lite födelsedagspartaj. Blir nog trevligt.

Ännu en härlig dag!

Bonsoir mes amis!

Så är det då äntligen fredag igen! Vilken underbar dag det har varit! En dag fylld av utmaningar, fantastiska upplevelser och intryck! Och då ska man komma ihåg att det var en helt vanlig dag här på kontinenten.

Vad har jag gjort idag? Jo, jag vaknade utvilad och full av energi i mina nya, fräscha Ralph-Lauren-lakan av att solen smekte mitt ansikte. Ni vet, ett sånt där perfekt uppvaknande. Eftersom solen hade lyst in på golvet var den nysplipade fiskbensparketten i det stora sovrummet så där skönt uppvärmt. Jag hade riktigt gott om tid i morse så jag tog mig i lugn och ro en stor cappuccino och en frasig croissant vid köksön. Jag är verkligen supernöjd med den balla kaffemaskinen som vi köpte i London i höstas. Hade dessutom massor av tid att bläddra igenom tidningen och kolla lite nyheter på min nya Apple-Notebook. Hade till och med tid att kolla på TV-nyheterna innan jag gjorde mig klar. Det är en ren fröjd att duscha i vårt fina, nyrenoverade badrum. Det känns så ljust och rymligt numera!

Begav mig sedan till jobbet. Det var inte ens köer i morse utan jag kunde gasa på. Härligt att höra M6:ans motor spinna lite. Nu börjar träden dessutom knoppa lite så det var riktigt härligt i morse. Längtar tills man kan börja köra nercabbat.

Ser fram emot vårens utflykter!

Hade ett intressant möte i morse och diskuterade ett viktigt projekt med vår chefsjurist. Nu ska det bli fart på det här projektet. Det känns verkligen superbra att ha fått förtroendet att driva ett sån här deal framåt eftersom det har en rätt stor budget. Visst har det varit en utmaning men nu känns det verkligen som att det kommer bli riktigt, riktigt bra. Dessutom är det ju skitskönt att få en sådan uppskattning från VD:n. Kan ju dessutom vara en bra merit om man i framtiden vill utveckla sig och ta på sig mer ansvar eller kanske en chefsposition eller kanske få en transfer utomlands. Skulle vara kul att jobba nåt år på kontoret i Singapore eller kanske på vårt headquarter i New York.

Efter jobbet blev det ett par öl och superfräsch sushi på ett urcoolt, nytt loungeliknande ställe i närheten av jobbet. En väldigt bra grej med mitt jobb är det centrala läget. Perfekt med tunnelbana, affärer, parker och restauranger precis utanför huset. Och trots det lätt att få parkering.

När jag kom hem hade städerskan dessutom köpt nya, fräscha franska tulpaner och ställt på bordet. Och så var det ju så rent och fint. Härligt att börja helgen på det viset! Nu kan man koppla av! Ska minsann öppna en flaska tungt Merlotvin som jag fick hemskickad från en jättemysig hamnrestaurang i Barcelona, som vi besökte i somras. Kan inte bli bättre!

 Fina va?

Sedan får vi se vad helgen bjuder på. Jag är faktiskt lite sugen att ta bilen och dra till Bryssel eller Amsterdam i morgon. Det tar ju bara tre timmar härifrån och man brukar alltid hitta mysiga hotell. Kan vara skönt att komma ut lite!

Önskar er alla en härlig helg!

Fotbolls-VM

Buonasera tutti,

det här inlägget ska trots titeln inte alls handla om fotbolls-VM. Skrev det mest för att locka den fotbollsintresserade publiken. Är dock lite osäker på om det finns några fotbollsfans som följer min blogg. Tvivlar lite på det faktiskt.

OK, jag kan väl klämma in lite fotboll då. Min chef är perverterat fotbollsintresserad. Ibland lunchar jag med honom i kantinen. Några vänner till honom brukar också vara med. Alltid samma grupp, samma tid, samma bord. Och samma samtalsämnen. Fotboll alltså. Framför allt handlade det om Bundesliga. Jag hade ingen aning om att det fanns så många olika fotbollsrelaterade ämnen. Ett exempel var diskussionen om vem som just nu är den bäste spelaren i Bundesliga. Detta spörsmål stöttes och blöttes i evinnerligheter.

Som lekman utgår jag från att den bäste spelaren är den som gjort flest mål. Men icke! Nä, för det kan ju vara en i ett lag som kanske inte gjort så många mål på grund av att hans lagkamrater också är rätt bra och har haft bollen en del. Den som gjort flest mål i ligan är kanske den ende som är bra i sitt lag och därför har kunnat få tillfälle att göra alla sina mål. Detta ämne debatterades en hel lunch. Ett annat typiskt samtalsämne var huruvida Franz Beckenbauer gjorde sitt 2-1-mål i landskampen mot Spanien den 4 mars 1973 i fjortonde eller i tjugotredje minuten.

Inser ni nu hur plågsamma dessa luncher kan vara för en som skiter fullständigt i Bundesliga? Jag är nog dessutom den ende i Leverkusen som ännu inte kollat in en match med stans stolthet: Bayer 04 Leverkusen.

Nu blev det mer fotboll än planerat. Nu lämnar vi detta hemska ämne illa kvickt innan jag blir illamående.

Jag brukar hålla lite koll på läget hemma i Småland genom att läsa lite på http://www.smp.se/. Inte för att jag är så våldsamt intresserad av konfirmandjubiléum i Västra Nöbbeles gamla kyrka eller av att lanthandeln i Furuby stänger, men det finns titt som tätt en del intressant att läsa. Speciellt spännande är läsarkommentarerna. Man ser ett klart mönster i dessa. Finns det en artikel om att flyktingar i Lessebo får subventionerad tandvård så är läsarna direkt på hugget. Det är heta känslor och läsarkommentarer SKRIVNA MED CAPS LOCK! Samma sak om det gäller trafikproblem vid Ulriksbergspromenaden i Växjö. För att inte tala om sånt som rör parkeringen vid Citygross i samma stad. Det är ämnen som upprör! Artiklar om att tusentals Libyer är på flykt är det inte en kotte som kommenterar. Svältande folkmassor i Somalia är heller inget som folk verkar fundera speciellt mycket på.

Jag kan förstå att gemene man inte lägger så mycket energi på matförsörjningen i Somalia. Det gör inte jag heller när jag köper min lunchmacka eller springer till spårvagnen. Jag undrar dock om Kronobergare är lite väl gnälliga ibland? Om man läser kommentarerna på http://www.smp.se/ verkar folk tro att de bor på den absolut värsta platsen på jorden. Trafiken är ingenstans så igenkorkad som i Växjö. bostadsbritsen är också fullt i klass med i New York, priserna är som i Tokyo och inga - INGA - har det så fattigt och eländigt som de svenska pensionärerna. Och förhållandena i skolorna (inga busskort till Arabyskolans elever!) ska vi inte ens tala om! Och den tunga kriminaliteten! Man vågar ju knappt gå utanför dörren längre! Det är bara en tidsfråga innan man blir rånad och knivhuggen av alla desperados som stryker runt.

Min hemstad Växjö

Tycker faktiskt att vi ibland ska tänka till och inse att de allra flesta av oss faktiskt lever ganska bra. Det går väl ingen större nöd på gemene man i Växjö? Det finns miljontals utfattiga, hungriga, sjuka och ofria människor runt om i världen. Just nu är det Libyen som uppmärksammas men tillsammans med de stackars människorna där finns det så många fler runt om i världen som lever under fruktansvärda förhållanden. Kanske är det inte så illa i Växjö i alla fall? Trots parkeringen vid Citygross.

Och, som ett sista bevis, för hur bra det är i Växjö: i somras fastnade jag i bilkö i FEM TIMMAR! Ja, FEM TIMMAR! När hade ni det i Växjö senast?

Även i Östergötland finns det lätt negativa personer....ASKUL tant!

Puh!

Milda Matilda så trött jag är! 

Nu sitter jag här, har precis ätit en rejäl portion Bolognese med riven vitkål. Ja, jag är ju stenhårt disciplinerad och lever numera helt och hållet efter GI-principen. Inga kolhydrater här inte! Kan varmt rekommendera kål som ersättning för pasta. Som belöning för min disciplin ska jag fira med ett litet Bistick (Bienenstich). Bienenstich är ett litet bakverk med bl.a. mandel och vaniljkräm. Ja, man måste ju uppmuntra sig lite mellan varven för att man ska klara av att banta...

 Snart får jag sluta skriva om mat. Ni tror säkert att jag inte gör annat än äter kakor. Det stämmer inte. 

Ibland äter jag glass. Jag får intala mig att gör en interkulturell gärning genom att beskriva tysk mat.

Ett litet klargörande är på sin plats angående det jag igår skrev om Stefans sjukdomssituation. Han är orolig att folk ska tro att han faktiskt lider av difteri. Så är inte fallet. Han har en helt vanlig, men seg, svensson-förkylning. Jag är däremot frisk som en nötkärna.

Sugen på ytt gå ut och promenera lite nu. Ska se se om jag kan ragga upp någon som vill dra ut en runda med mig.

/Andreas

PS. Vi övar svenska här hemma. Stefan har precis lärt sig rimma på rapa (apa). Jag försökte då förklara det superroliga gamla skämtet "Vet du vem du är lik? Apan i Västervik!". Spontant skulle jag säga att det roliga försvann lite vid översättningen till tyska...

Swedish for beginners

PS igen: Jag har precis konstaterat att den här bloggen fram till denna sekund har haft 1000 besökare. Varken mer eller mindre. 1000! OK, 1000 visningar. Om det hade handlar om 1000 olika besökare hade jag börjat känna mig lite stalkad.  Dock är nog sanningen den att jag själv står för 894 visningar. Hade lite problem i början som gjorde att jag fick kolla upp saker hela tiden....Men tack till er som följer bloggen!

Söndag

God eftermiddag,

så har det blivit söndag igen. Det känns som att det alltid är söndag.  Dessutom är söndag min strykdag. Ja, det är dags att stryka ett par skjortor inför arbetsveckan igen. När jag blir pensionär ska jag elda upp alla mina skjortor och slänga ut strykjärnet genom fönstret! Blä vad tråkigt det är att stryka!

Har inte gjort så mycket idag. Vaknar i kristlig tid men låg sedan och slappade på soffan och kollade in Youtube-klipp med Anna Anka och Roast på Berns. Magnus Betnér har jag tidigare haft rätt svårt för men han är ju faktiskt riktigt, riktigt säker. Och riktigt grym. Kanske lite väl taskig ibland, men det är samtidigt rätt befriande att någon säger ett sanningens ord om Pernilla Wahlgren...

Roast på Berns ska ju vara humor och just svensk humor saknar jag här i Tyskland. Det finns (tro det eller ej) en del roliga tyskar också men i Sverige verkar det finnas så mycket riktigt ironisk, svart och giftig humor. Och så känner man faktiskt igen sig själv en del. Kolla bara på serier som Mia och Klara, Hipp Hipp och Kvarteret Skatan. Helt underbart! Tyvärr har jag ingen som jag kan kolla på mina DVD:er med. Ingen som fattar skämten in alla fall.

Har dock varit utanför dörren en liten stund idag i alla fall. Väldigt liten. Det var fullkompligt ISKALLT ute idag. En riktigt råkall kyla - ni vet en sån där kyla som gör att ryggen liksom fryser till och blir helt stel. Man kan knappt röra sig för att man då känner hur isande kallt det är. Inte ens i Ryssland frös jag så mycket och där hade vi ju 20 minus. Här har vi säkert en plusgrad idag. Jag pallade att vara ute i hela femton minuter och sedan gick jag in igen. Synd för lite luft skadar inte ibland.

 Det var kallt att vara snödroppe i skogsdungen vid mit hus idag.

Krokusarna hade det inte heller för varmt i råkylan.

Nu sitter jag här inne och det börjar skymma ute nu. Suck och stön. Ska nog släpa mig ut och ta lite frisk luft!

Melodifestival

Alltsa....Jag börjar undra om jag faktiskt lider av demens. Pa riktigt alltsa. Jag är sa fruktansvärt disträ sa jag borde skämmas. Här har jag faktiskt idag planerat att se, och ladda inför, Melodifestivalens tredje delfinal. Tänkte verkligen inte missa den, för en gangs skull. Det är annars faktiskt lite svart att halla koll pa det här nere, trots internet. Man dras liksom inte riktigt med i Melodiruset här i Tyskland.

Jag har alltsa suttit ikväll, inte gjort nat speciellt alls men helt glömt bort festivalen! Kvart över nio slog det mig att jag helt missat det hela. Surfade direkt in pa svt.se och kunde precis se Eric Saade vinna och köra sin lat igen. Inte helt oäven, tycker jag. Vet ju inte vad som varit med de andra lördagarna men det börjar kännas sa extremt trött med Shirley Clamp, Alkazar (de är säkert inte ens med i ar men de brukar ju vara det), Sanna Nielsen och allt vad de heter. Hoppas verkligen Schweden drar till Düsseldorf med nat fräshare än vad man dragit fram de senaste aren.

Jag har förresten hittat en Eurovisionskanal pa internetradion - ESCRadio fran Portugal. Det spelas en salig blandning av original och remixar fran alla tider och alla länder. Fran Lugano 1956 till nutid. Fran Finland till Malta och fran Belgien till Armenien. Faktiskt himla trevligt. Rekommenderas!

Jag tänker dock INTE missa Eurovision i Düsseldorf i maj. Fick ju förvisso inte tag i finalbiljetter men vi ska pa Sveriges semifinal ett par dagar innan och sa pa finalens genrep pa fredagkvällen. Genrepet är förresten helt utsalt, det ocksa. Genrepet är precis som finalsändningen pa TV och man har faktiskt en dummy-röstning där länderna ger fake-poäng och utser en fake-vinnare. Blir kul!

Tyskland har i dagarna ocksa utsett sin lat. Det är förra arets vinnare Lena som har sjungit alla latarna i den tyska uttagningen. Uttagningen har floppat totalt här i landet och typ INGEN har orkat kolla pa det stentrista programmet med den überjobbiga Lena. Har inte hört laten ännu men den ska tydligen vara riktigt öken och grymma som tyskar kan vara ser man här kollektivt fram emot att Lena ska krossas av konkurrenterna pa hemmaplan. Tyskar är lite annorlunda mot svenskar som alltid hejar pa Sverige, hur överusel laten än är. Tyskar är blodtörstiga och vill se sina hjältar lida!

Nej, nu ska jag öppna en kall flaska vitt vin till de sma kvällstapasen som jag plockat fram. Serranoskinka, ost, aioli, oliver och bröd.

WOW!

Bara en rad till.....jag såg alldeles nyss att jag har bloggbesökare från Kina, Korea, Ryssland och Nya Zeeland! COOLT! Tack för titten säger jag till er som tittat in därifrån. Tack även till er från alla andra länder (Sve, Nor, Kan, USA, UK, Ned, Bel, Sui, Ger, Fin, Dan, Egy, Jap, Viet, Rys) som sedan tidigare kollat förbi!

PS. Internetradio är häftigt....lyckades precis pricka in en konstig holländsk kanal som spelade Diggiloo Diggiley!

Sorry

Hejsan,

ja, jag vet att jag har varit usel på blogfronten den här veckan. Tiden har liksom rusat iväg sedan vi kom tillbaka från St Petersburg. Vi landade här hemma i måndags kväll, i tisdags tillbringade jag en del av kvällen på världens konstigaste anställningsintervju, i  onsdags somnade jag på soffan, i torsdags vet jag inte riktigt vad jag gjorde och igår fredag var jag ute på galej. Först träffade jag efter jobbet en fd kollega som jag tillbringade några timmar med. Man måste ju uppdatera varandra om vad som hänt sedan sist. Tar en stund när man inte setts på ett år. Därefter var vi hos en kompis som kommit hem efter ett halvår i Sydafrika.

Sydafrika skulle jag gärna åka till, men samtidigt vet jag faktiskt inte om jag är så pigg på att resa runt i ett land där man tydligen måste vara på sin vakt för att inte råka illa ut. Typ se upp så man inte hamnar i fel kvarter vid fel tidpunkt. Vår stackars kompis har jobbat lite med volontariat där och blev mycket riktigt brottsoffer. Skurkar bröt sig in i lägenheten och stal rubbet. Däribland dator (med alla reseminnen/bilder).

Hur som helst, det var en trevlig kväll igår men jag har blivit gammal. Kom i säng vid tretiden och det känner jag idag...Steg dock upp rätt tidigt idag för jag skulle träffa en annan gammal kollega. Vi var ute och promenerade i det kyliga vädret i flera timmar och gjorde endast en liiiten fikapaus. Var också himla trevligt!

Därefter var jag och handlade på den enorma stormarknaden Real. I vanliga fall gillar jag stormarknader. Det känns så vuxet och redigt att handla där med storpack, extrapriser, charkdisk och annat. har däremot lite svårt för trånga snabbköp. Idag saknade jag dock helt inspiration och höll på att somna av tristess mitt bland varuhyllorna. Kanske eftersom kylen här hemma har varit i stort sett tom hela veckan. Känns som att jag hade glömt bort vad man normalt sett har i ett kylskåp.

På begäran - Rysslandsresumé!

Добрый вечер мои друзья!

Ja, godkväll go' vänner!

Nu har jag stärkt mig med en tallrik spaghetti med ketchup. Det smakade inte riktigt lika bra som det gjorde när man var 17. Var faktiskt rätt äckligt. Man har väl helt enkelt blivit gammal och fått förfinad smak.


Nu är vi alltså tillbaka i verkligheten i Deutschland. Det småregnar och är 6 plusgrader ute. Tysk vinter när den är som bäst! Annat var det i den ryska pärlan St Petersburg där vi precis har tillbringat en långhelg. Där var det inte krispigt frostigt eller härligt vinterväder. Det var helt enkelt FÖR JÄVLA KALLT! Kära söta så vi har frusit, trots nyinköpta långkalsonger, tredubbla tröjlager och endast ögonen som tittade fram ur jackan. Inte ens en burka täcker så mycket hud som alla mina klädlager. Varje morgon innebar klädförberedelser som om vi skulle ut på polarexpedition. 

Jaaaaa.....jag veeeet.....Ni där hemma i Sverige är vana och har haft trehundra minus i flera månader men jag är faktiskt inte riktigt van vid det. Här vid Rhen råder undantagstillstånd om nollan spräcks på vintern. 20 minusgrader var riktigt, riktigt kallt!


Men men, nog om vädret. Vi flög alltså i fredags österut och landade på den härligt sovjetiska flygplatsen Pulkovo II och packade oss sedan in i en igenimmad minibuss (linje K3) och åkte in till city. Vårt hotell som hette Nevsky Blevedere Business (uttalas i Ryssland bizznizz) låg precis vid fingatan Nevsky Prospekt och bara ett kvarter från det strålande Vinterpalatset. Typiskt nog hade vi en byggarbetsplats utanför fönstret. Ryssar räds inte kyla utan lägger gladeligen nya kullerstensgator även vid 20 minus...


Vi hann bli hyfsat köldskadade på vägen från bussen till hotellet men ordentligt inpackade begav vi oss ut på en liten skymningstur. Vilken stad! Vilka byggnader! Vilka palats! Vilken prakt! Vi knatade som tjocka mumier utmed floden Nevas strand och fick söka tillflykt i närmaste restaurang - Pizza hut. inte så spännande men att leta efter en coolare restaurang var inte aktuellt i den arktiska kylan.

Neva och praktbyggnader

Den här kyrkan byggdes på den plats där en tsar sköts. Rysk kitsch!

Det är inte helt billigt i St Petersburg. Det märkte vi efter pizzan när vi ville dricka choklad i ett kafé. 5 euro är i mastigaste laget för en kopp choklad, i alla fall om man är van vid den tyska prisnivån som blir mer och mer lik den i tredje världen. I alla fall jämfört med alla grannländer. En ganska ordinär middag för två med varsin öl gick på söndagskvällen lös på 120 euro...

Vi var även på aserba....azerbadscha....azerbadjansk (hur fan stavas det?) restaurang. 

Där bjöds det på så här fin gratisdessert.

I lördags spatserade vi runt i timmar, frös ännu mer och kollade in ännu fler palats. WOW! Ryssar kan! Eller kanske ska man säga svenskar? Det var nämligen till stor del svenska krigsfångar som byggde mycket av stan. De blev väl tillfångatagna efter Poltava eller nåt. Vi var också inne i ett rätt myko varuhus som dock anses vara det finaste i hela stada. Jag vet inte....tycker mest det var konstigt. Det var liksom bara en lååång gång runt en gård med små minibutiker som var specialiserade på vissa varor. Och så femtioelva expediter på varje kund. Redan i Sovjet visste de att man bäst bekämpar arbetslöshet genom att uppfinna arbetsuppgifter till folk....


Vi blev dessutom vittnen till ett bröllop. Ute i kylan stod bruden - till stor del barbent och blonderad - och rökte den ena cigaretten efter den andra. Apropå kläder...Vi såg massor av ryska pälsmössor men också massor av späda tjejer med kort kjol och liten jacka. Givetvis hade de varken mössa eller vantar (de måste ju kunna skriva sms hela tiden...). Givetvis toppades det hela med högklackat.

Ryskt sagobröllop. Här utan cigarett.

En annan sak som slog oss var att man i St Petersburg antingen har en gammal rostig Lada-bil eller ett riktigt vrålåk. Jag har aldrig sett så många limousiner tidigare! Om man betänker att genomsnittslönen i Ryssland är 300 euro blir världen ännu konstigare...


Ryssar är ett vänligt folkslag. I alla fall de som vi pratade med. Deras engelska är kanske inte alltid så bländande (min ryska är dessutom mer än ringrostig, dvs obefintlig) men de anstränger sig. När man inte fattar behandlar de en helt enkelt som om man vore efterbliven och pratar lååångsamt (fortfarande dock på ryska) tills man fattar. En rolig farbror i tunnelbanan gjorde ett helt gympapass för att med armar och ben förklara hur vi skulle åka. Han gick i trappor i luften, joggade på stället och vevade med armarna. Efter den övningen upptäckte vi dock att tunnelbanan har ett utmärkt skyltsystem på engelska...En annan dam i Eremitaget sken upp när vi kom in i rummet som hon bevakade. Med en blandning av knackig engelska, italienska, ryska och odefinierade läten berättade hon att vi befann oss i Nikolai II:s (den siste tsarens) bibliotek. Med lite god vilja funkar allt!

Inne i Vinterpalatset.

Ingen limousine direkt.

St Petersburg är absolut värt ett besök. Kan tänka mig att det är vidunderligt vackert under de ljusa sommarnätterna. Det är en massa vatten och kanaler överallt och så har man ju alla fantastiska byggnader. Stan byggdes under rätt kort tid och allt passar ihop. Stadsbilden är väldigt harmonisk. När man reser dit ska man dock förbereda sig på lite underligheter:


- Frukost: vad sägs om lite slemmig gröt som ser ut att innehålla grådaskig aska? Kanske lite kokt ris till det? Eller varför inte en liten kokt korv? Härlig blandning.


- Kallt är det enligt ryssarna först när man har 20 minus eller mer.


- Vinterpalatset och Eremitaget (världens största museum) är ett under av prakt. Även toaletterna är fina. Stanken desto värre. Pengarna räckte tydligen inte till toaletter som man kan slänga papper i. Toapappret hamnar i en korg brevid. Jag vill fortfarande spy när jag tänker på det.


- Bussar: Hållplatser är inte alltid utmärkta. Tydligen ska man veta vilken sträcka bussen kör och där man vill hoppa på springer man helt enkelt ut framför bussen när den kommer körande. 


- Ryssar är inte mycket för köande. Det är bättre att alla trycker på samtidigt och hetsar upp sig. Säkerhetskontrollen blir liksom roligare så. Inget för svenska nerver. Inte tyska heller för den delen, märkte jag...


- Köer igen. Om man inte vill köa går man helt enkelt förbi kön och tränger sig först. Det sättet funkade kanon för en bitsk dam när vi andra köade vid passkontrollen, rädda för att blir haffade av KGB.


- Man får förresten rabatt på inträdet i Eremitaget om man var hjälte vid Leningrads belägring under kriget. Alltid nåt som plåster på såren. Vi andra får vackert betala fyra gånger så mycket som ryska icke-hjältar. Kanske rätt OK med tanke på den nämnda genomsnittsinkomsten...


Kan absolut rekommendera St Petersburg och vill gärna resa till Ryssland igen. Måste dock tina upp lite...

KALLT!

Inferno!

Goder afton,

sedan igår kväll är vi hemma igen efter vår lilla odyssé i Ryssland. Det hela var kanon och jag skriver senare ikväll lite om hur det är i ex-Sovjetunionen (ja, vi är ju efter tre dagar där oerhört kunniga och erfarna Rysslandskännare). Måste dock stärka mig lite först. Har precis kommit hem efter en LÅNG dag som började med att jag vaknade av att grannen sprang nerför trappan med dunder och brak. Han bara MÅSTE ha haft träskor på fötterna! Vilket liv! Och detta strax efter klockan fem i morse. Kul när man kom i säng kl. ett....

Kylskåpet är idag tyvärr lika tomt tom en matbutik i DDR. Varför har ingen som varit ledig halva dagen och degat runt handlat????!!!!! AAAARRRRHHHH!!!! Jag HATAR tomma kylskåp! Nåväl...det får väl bli gammal hederlig Spaghetti Bombay, dvs spaghetti med ketchup. Om vi nu har ketchup hemma vill säga. Jag är dödshungrig. Kan ju inte leva på det vi importerade från St Petersburg; dvs sprit, cigaretter och konstig choklad.

Rysk middag - vodka Bajkal, annan vodka, billigt bubbelvin och kitschig choklad. 

Och så hederlig Geisha från Fazer.

Har förresten precis svävat i livsfara. Jag kom körandes ett kvarter härifrån och det var världens uppbåd med polis, brandbilar och ambulanser med sirener och blåljus. Måste ta reda på vad som hänt här i Leverkusen-Schlebusch. Kanske stort terrorattentat?

Som sagt, nu är det mat som gäller. Utförlig rapport följer senare!

Barndomsminnen - klorin!

God kväll,

för vår del är det nu dan före dan. Imorgon lyfter planet till St Petersburg där vi ska vara ett par dagar. Egentligen är det ju alltså inte värsta jordenruntresan men det känns ändå rätt spännande. Kommer vi ens hitta rätt i tunnelbanan med skyltar med kyriliska bokstäver? Kommer vi frysa fast med fötterna på gatorna? Kommer vi av misstag beställa uzbekisk getstek till middag? Måste man dricka vodka till frukost? Frågorna är många - svaren desto färre. Hur som helst så känns det faktiskt väldigt exotiskt att sätta sina fötter på rysk mark. Förmodligen är St Petersburg precis som andra europeiska storstäder men det känns ändå lite pirrigt.

Det är också gudomligt skönt att ha en långhelg framför sig.  Jag hoppas att kollegorna och ledningen inte hittar på alltför många dumheter som jag sedan måste ställa till rätta :-). .Firade idag dessutom långhelgen med att gå till frisören. En käck men väldigt kort tjej klippte och hade sig med mitt hår. Brukar faktiskt annars mest hamna hos sura och ilska frisörer och känner mig då avundsjuk på alla som har trevligt med sina frisörer runt omkring i salongen. Himla skönt att bli av med ett par kilo hår.

Kom förresten att tänka på en sak just nu i denna sekund....finns det gammal hederlig klorin numera? Eller blev det förbjudet p.g.a. att det var typ det giftigaste och mest miljöfarliga som människan upptäckt? Jag menar nu det RIKTIGA klorin som luktade apa och var blått....eller var det bara flaskan som var blå?

Jag förknippar klorin kanske främst med min mormor. Min farmor hade också ofta en hink klorin med blötlagda handdukar (eller vad det nu var för trasor) men det är ändå mormors klorin jag minns mest. Om jag minns rätt så förklarade hon någon gång för mig att dagens klorin inte kunde jämföras med gamla dagars universalmedel. Undrar dock lite vad hon egentligen gjorde med allt klorin! Nog för att hon hade det renskurat hos sig, men hon torkade väl knappast golvet med klorin? Eller kan hon ha gjort det? Borstade hon tänderna med det? Eller badade hon i det? Ja, jag vet inte, men klorin är nåt som jag starkt förknippar med henne...Hon kan väl knappast ha blekt gamla skurtrasor vareviga dag? I sanningens namn kanske hon bara använde klorin en gång i min barndom men det skapade min bild av henne. Ungefär som blå Blend. Vet inte ens om hon rökte det, men blå Blend rökte hon i alla fall en gång när jag var liten och det har etsat sig fast i mitt minne och i min världsbild.

 
På tal om cigaretter så rullade min mamma egna cigaretter när jag var liten. Ett kort tag i alla fall tills hon tröttnade på rullandet och återgick, inte till blå Blend, utan till gul Right i hennes fall. Den här korta rullfasen präglade lille Andreas som invaggades i tron att hon var professionell cigarettrullare till yrket. Jag visste var hon jobbade på den tiden men jag trodde alltså att man inne på Kronobergs landstings huvudkontor sysslade med cigaretttillverkning. Jag trodde alltså att det var en polsk fabrik som Bert i "Berts dagbok" kallar det. Det hela berättade jag också vitt och brett för folk och fä. OK, man kan väl knappast begära att en sexåring ska greppa vad bokföring handlar om. Cigarettrullning var liksom mer greppbart.

Nej, go vänner, nu ska jag fixa de sista sakerna inför resan - typ skriva upp alla viktiga telefonnummer, kortnummer och annat som man kan behöva när man har blivit rånad, bestulen, massakrerad och dumpad i ett dike på den ryska tundran.

Hemlängtan....

Tjaba!

Det är inte speciellt ofta som jag känner hemlängtan till Sverige men just nu skulle jag gärna vilja vara hemma lite. Eller....jag skulle vilja ha en ljus, svensk sommarkväll. OK, just nu är det nog rejält mycket varmare här än hemma i Svedala men snart har ni skön sommar och jag svettas ihjäl i den kvava sommarhettansom vi brukar ha här. Idag hade jag dock inte tackat nej till en lång, svensk sommarkväll.

Det jag ibland kan sakna från Sverige är annars ganska banala saker. Smågodis, tunnbröd och varmkorv med bröd. Hrrm....bara mat? Jag behöver hjälp! Jag är besatt av mat! Måste vara den stränga dieten som jag gör. Eller snarare inbillar mig att jag gör. Sedan evigheters evigheter intalar jag mig själv att jag kör GI-diet och inte kan äta kolhydrater i pasta och ris. Vad gör jag istället? Jo, jag syndar med RIKTIGA sötsaker istället? Som om det vore bättre...

Välbalanserad kost. Inte helt GI-konform.

Så...vad har hänt idag? Jag hade kundbesök på jobbet (i timmar!!!). Var helt färdig efteråt eftersom vi hade NOLL luft i mötesrummet. Trodde jag skulle tuppa av och det tog faktiskt ett tag tills jag piggnade till efter mötet.

Efter jobbet gick jag på shoppingtur på Schildergasse, en av Kölns stora gågator. Man måste passa på mitt i veckan om man inte vill få psykbryt av alla människor som flockas där på helgerna. Jag shoppade riktigt hotta kläder - långkalsonger. Ja, riktigt hett! Hängiga, ribbstickade långkallingar. Grrrrr.....

Riktigt så här coola är inte mina nya långkallingar.

Får bli sådana nästa gång!

Faktum är att vi nog behöver långkallingar till helgen i St Petersburg. Det ska bli 15 minus till helgen där. 15 minus! Jag har nog blivit klen sedan jag flyttade till Tyskland för jag gruvar mig för hur jag ska klara kylan....

För cirka ett år sedan var jag och min lillasyster Martina i Berlin. Fy fan så kallt det var där! Det var nog det värsta jag varit med om. OK, vi hade inte 45 minus utan bara 15-16 men det kändes som om temperaturen låg vid den absoluta fryspunkten (-273 grader). Det var en isande vind som sakta gick genom märg och ben. Jag lovar, mer än en halvtimme kunde man inte vara ute utan att känna smärta.

Men men, nu är jag utrustad med mina hotta långkallingar och är redo för den ryska vintern! Nu ska man bara sova tre gånger till innan det bär av till Ryssland!

Snart ska jag ta en promenix här. St Petersburg närmar sig!



Four days to go....

Grüezi!

Gudars skymning så trött jag är! Känns som att jag är helt förlamad i huvudet just nu. Det är väl så det ska vara efter en lång dag om inte i rikets så i alla fall i kapitalismens tjänst.

Men men, nu är det bara ett par dagar kvar tills vi flyger till Russki, Russki. Jag hoppas verkligen att vi blir insläppta i Ryssland och inte står där vid tullen med våra tvättade halsar utan att komma in i landet för att något knappat in ett kommatecken fel i visumet eller så. Det ska bli väldans spännande att se hur det är där, men i ärlighetens namn känns det lagom kul att åka tillbaka till midvintern nu när det börjar kännas som vår här i Rhenlandet. Idag hade vi 13 grader och en ljummen vind ute. HÄRLIGT! Givetvis sken solen från en klarblå himmel. Vad annars? Det är ju måndag... Men men, med 13 grader kan man inte annat än älska att bo här, även om Köln egentligen inte är min favvostad i världen....

Kölnarna gillar sin stad. Tur att de gör det i alla fall.

Hade egentligen tänkt gå ut på en rask kvällspromenad ikväll men se det går icke! Det är white-trash-TV idag har jag precis upptäckt. Först kommer ett program med den trashiga familjen Wollny (ni kanske minns mamman med alla barnen med flashiga namn som Sarafina, Lavinia och Sara-Jane?) och sedan är det dags för den lika trashiga men STENRIKA familjen Geiss, där barnen har minst lika glammiga namn (Shakira-Davina). Den enda skillnaden mellan familjerna är att familjen Geiss är snorrik. I övrigt är de precis lika trashiga. Detta är underhållning på hög nivå!

I kvällens avsnitt fyller trashdottern Sara-Jane år och mamma Wollny ska banta. Hennes diet verkar dock mest bestå av nachos och smält ost....Vore kanske nåt för mig? Kan ju i alla fall knappt synda mer än jag gör nu....

Och så är det sedan rikingarna i Monaco. Idag ska det handla om hur jobbigt det kan bli när man ska ute och glida runt med lyxjakt i Medelhavet...Inte lätt att ha så mycket pengar!

Tysklands älsklingsmiljonärer - lyxlirarna Robert och Carmen Geiss