i morse såg jag nåt som jag måste dela med er. Det var en skakande och upprivande löpsedel som var mitt i mitt blickfång när jag hade parkerat min cykel vid den pollenindränkta spårvagnshållplatsen. Det är knappt så jag orkar tala om det men rubrikerna i världskrigsformat vrålade ut en hjärtegripande historia om en kvinna i München som glömt bort var hon hade parkerat sin bil och saknat den i hela 39 dagar. Ja, det är sant! Svält och krig i Afrika kommer liksom i ett annat ljus när man läser om sådana öden. Men kvällsblaskan Express (som utkommer tidig morgon) vet hur man skapar en story. För att inte tala om den ännu mer blaskiga Bild-Zeitung.
Den här stackars kvinnan letade i 39 dagar efter sin Audi.
Bild-Zeitung (eller bara Bild) är Tysklands skvallerdrottning nummer ett. OK, här har vi även femtioelva riktigt smaskiga blaskor som får Svensk Damtidning att blekna, men Bild är liksom landets leading lady. Bild är full av skvaller, skandaler och kändisar och har även en lättklädd page two girl. Det konstiga är dock att Bild, trots att den bara innehåller skvaller, räknas som ett nyhetsforum. De svenska kvällstidningarna ligger ljusår bakom Bild när det gäller sensationsmakeri. Har det inte hänt nåt direkt av nyhetsvärde brukar det vara braskande rubriker om Dieter Bohlen (bossen för Tysklands "Idol" tillika den blonde i Modern Talking) eller någon av hans 74 exfruar. Om inte de blir omskrivna brukar Boris Becker och någon av hans ännu fler exfruar avhandlas.
Titt som tätt måste Bild publicera ursäkter och förklaringar till lögner man spridit. Ibland på förstasidan, som här.
Det är faktiskt lite konstigt här i landet. Det finns liksom inget måttligt när det gäller media (tidningar eller TV). Antingen är det så billigt och trashigt så man skäms eller är det megaseriöst. De stora tyska dagstidningarna (alltså bortsett från Bild och Express) är så stela och gravallvarliga så att man inte ens orkar läsa huvudrubriken på förstatiden. Frankfurter Allgemeine Zeitung hade till för bara ett par år sedan knappt en enda bild och hade rubriker skrivna i halvt oläslig gammaltysk skrift. Brödtexten krävde dessutom lupp för att läsas. Innehållet var till råga på allt något som bara den mest skolade eliten ens orkade prova på att läsa. I takt med att folket fördummas verkar man dock ha anpassat sig. FAZ har numera till och med en hemsida, som faktiskt inte är helt oäven.
Jag har varit liiite flitig ikväll och oljat en cykelkedja (apropå absolut ingenting). Är ni inte lite stolta över mig nu?
Kedja i nyskick. OBS! Detta är före min ömma behandling.
Så, dags för dagens musikaliska inslag. Det känns som att vi idag ska fokusera lite på ESC-bidrag som har stuckit ut lite från mängden...
Djurvännen Alf Poier fick en väldig massa poäng för sitt djurvänliga framträdande i Riga 2003.
Österrikes grannland Schweiz satsade på recyklingtrenden 1979.
Sjufaldiga vinnarlandet Irland satsade på kalkonen Dustin 2008.
Den förföriska Verka Serducha glammade i Helsingfors 2007, iförd diskokula och allt. Det här var dessutom politiskt laddat eftersom nonsenstexten Lasha Kumbay kan tolkas som "Russia goodbye"
..och så Sveriges bidrag 1986 som ansågs vara lite för respektlöst för en sådan allvarlig tillställning.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar