ibland undrar jag om jag har ett normalt liv. Är det meningen att livet ska vara så här när man är i runda slängar 26 år? Ska man jobba, handla i svenssonaktiga, normala livsmedelsaffärer och köra Opel? Ska man inte storhandla på Seven Eleven när man är ung? Är det bara jag som oftare käkar kyckling än sushi och som oftare gnäller på hur sockarna försvinner i tvätten än demonstrerar för en kärnkraftsfri värld? Fatta hur Svensson jag är! Är livet så för alla? Jag har fanemej aldrig ens bott i en artonhundratalslägenhet, provat ecstacy (är inte ens säker på hur det stavas) eller haft en cabriolet. Jag har dessutom bara ätit grillad halloumi en gång och tyckte det var rätt konstigt. Jag har nog blivit gammal. Trots allt kör jag på säkra kort när det gäller grillat. Hrrm....jag som en gång nästan tyckte att jag hade rätt bra koll och så.
Jag tror jag snart ska sluta blogga. Jag har ju aldrig nåt att skriva om. Inga cityresor till Tokyo eller coola rejvfester. Och inte umgås jag med kändisar heller. Det är väl så det är att leva i en förort, helt enkelt.
Påfågelfjädrar är ett sätt att hotta upp förortslivet med. Om man nu gillar påfåglar, vill säga. Det gör inte jag.
Vad har jag gjort idag då? Jo, ugglat på kontoret, hämtat ut ett recept hos doktorn, cyklat en runda och ätit grillade kycklingvingar. Det största som hänt är att jag köpt en lite retrocool helgväska på Tchibo. Det är en sån där väska som jag aldrig kommer använda, men jag tycker den ser lite käck ut. När jag reser för ett par dagar har jag antingen en rullande trolley (man uppskattar ju såna smidiga saker när man är runt 26...) eller en praktisk ryggsäck (ja, som värsta överåriga tonåringen). Orkar väl inte släpa en jobbig helgväska/bag?
Nåväl, så är väl livet. Jag sitter just nu och kollar efter ett kul boende i Stockholm. Vi ska tillbringa ett par dagar där i slutet av juni. Någon som har bra tips? Gärna bekvämt och rent.
Mina sommarstugeplaner har tagit en vändning igen. Jag har pratat med banken och är inte ovilliga att ge mig lite monetas, trots att jag har flytt Svea Rike. Dessutom har jag fått lite trevliga besked angående avloppsmoderniseringar som myndigheterna tvingar husägare med egen brunn och eget avlopp till. Hoppas nu att ingen annan vill ha det lite torpet. Inte kan väl folk vara så grymma att de vill sno mitt släktgods framför mina ögon? Eller jo, det finns säkert en massa penningstinna danskar som kan det. Mal sehen, den som väntar får se.
Så här glad kan man vara när man kommer hem...
Som vanligt avslutar vi med ett kulturellt inslag. Idag fokuserar vi på de riktigt stora power-rösterna som har intagit Eurovisionsscenen under åren. Lyssna på dessa perfekta sångröster och njut av de klara, rena tonerna! Now, this is pure class, folks!
Sophie Carle fråm Luxemburg hade inte bara en getingmidja utan även en röst som får Mariah Carey att blekna. Mot slutet av låten visar hon sin fulla kapacitet!
Storbritannien skickade under många år sina största namn till ESC. Jemini får väl dock räknas till de oslipade diamanterna men de gav ju verkligen järnet i Riga 2003. Särskilt slutet gör oss stumma av beundran.
Här stämmer verkligen allt. De anorektiskat tjejerna i XXL hade inte bara en kanonlåt utan sjöng som gudinnor och dansade utsökt. De rockade loss i Globen 2000.
Ryska Angelika Argubash's miljardärsmake ska enligt uppgift ha hostat upp en massa cash för att lilla frun skulle få sjunga i Kiev (för Vitryssland). Trots smakfulla, sobra kläder och en gudabenådad röst räckte det inte till final. Angie själv ska ha blivit rosenrasande över detta.
Och till sist en som verkligen kan sjunga. men har en väldig egen röst. Mia Martinia rosslade sig 1992 igenom sin låt på sant italienskt vis (ni vet, cigaretter och whiskey-tekniken). Mia var syster till Björn Borgs ex Loredana och kom trea med sin "Rapsodia". Tyvärr dog hon bara ett par år efter sin bronsplats i Malmö.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar