Ja, godkväll go' vänner!
Nu har jag stärkt mig med en tallrik spaghetti med ketchup. Det smakade inte riktigt lika bra som det gjorde när man var 17. Var faktiskt rätt äckligt. Man har väl helt enkelt blivit gammal och fått förfinad smak.
Nu är vi alltså tillbaka i verkligheten i Deutschland. Det småregnar och är 6 plusgrader ute. Tysk vinter när den är som bäst! Annat var det i den ryska pärlan St Petersburg där vi precis har tillbringat en långhelg. Där var det inte krispigt frostigt eller härligt vinterväder. Det var helt enkelt FÖR JÄVLA KALLT! Kära söta så vi har frusit, trots nyinköpta långkalsonger, tredubbla tröjlager och endast ögonen som tittade fram ur jackan. Inte ens en burka täcker så mycket hud som alla mina klädlager. Varje morgon innebar klädförberedelser som om vi skulle ut på polarexpedition.
Jaaaaa.....jag veeeet.....Ni där hemma i Sverige är vana och har haft trehundra minus i flera månader men jag är faktiskt inte riktigt van vid det. Här vid Rhen råder undantagstillstånd om nollan spräcks på vintern. 20 minusgrader var riktigt, riktigt kallt!
Men men, nog om vädret. Vi flög alltså i fredags österut och landade på den härligt sovjetiska flygplatsen Pulkovo II och packade oss sedan in i en igenimmad minibuss (linje K3) och åkte in till city. Vårt hotell som hette Nevsky Blevedere Business (uttalas i Ryssland bizznizz) låg precis vid fingatan Nevsky Prospekt och bara ett kvarter från det strålande Vinterpalatset. Typiskt nog hade vi en byggarbetsplats utanför fönstret. Ryssar räds inte kyla utan lägger gladeligen nya kullerstensgator även vid 20 minus...
Vi hann bli hyfsat köldskadade på vägen från bussen till hotellet men ordentligt inpackade begav vi oss ut på en liten skymningstur. Vilken stad! Vilka byggnader! Vilka palats! Vilken prakt! Vi knatade som tjocka mumier utmed floden Nevas strand och fick söka tillflykt i närmaste restaurang - Pizza hut. inte så spännande men att leta efter en coolare restaurang var inte aktuellt i den arktiska kylan.
Neva och praktbyggnader
Den här kyrkan byggdes på den plats där en tsar sköts. Rysk kitsch!
Det är inte helt billigt i St Petersburg. Det märkte vi efter pizzan när vi ville dricka choklad i ett kafé. 5 euro är i mastigaste laget för en kopp choklad, i alla fall om man är van vid den tyska prisnivån som blir mer och mer lik den i tredje världen. I alla fall jämfört med alla grannländer. En ganska ordinär middag för två med varsin öl gick på söndagskvällen lös på 120 euro...
Vi var även på aserba....azerbadscha....azerbadjansk (hur fan stavas det?) restaurang.
Där bjöds det på så här fin gratisdessert.
I lördags spatserade vi runt i timmar, frös ännu mer och kollade in ännu fler palats. WOW! Ryssar kan! Eller kanske ska man säga svenskar? Det var nämligen till stor del svenska krigsfångar som byggde mycket av stan. De blev väl tillfångatagna efter Poltava eller nåt. Vi var också inne i ett rätt myko varuhus som dock anses vara det finaste i hela stada. Jag vet inte....tycker mest det var konstigt. Det var liksom bara en lååång gång runt en gård med små minibutiker som var specialiserade på vissa varor. Och så femtioelva expediter på varje kund. Redan i Sovjet visste de att man bäst bekämpar arbetslöshet genom att uppfinna arbetsuppgifter till folk....
Vi blev dessutom vittnen till ett bröllop. Ute i kylan stod bruden - till stor del barbent och blonderad - och rökte den ena cigaretten efter den andra. Apropå kläder...Vi såg massor av ryska pälsmössor men också massor av späda tjejer med kort kjol och liten jacka. Givetvis hade de varken mössa eller vantar (de måste ju kunna skriva sms hela tiden...). Givetvis toppades det hela med högklackat.
Ryskt sagobröllop. Här utan cigarett.
En annan sak som slog oss var att man i St Petersburg antingen har en gammal rostig Lada-bil eller ett riktigt vrålåk. Jag har aldrig sett så många limousiner tidigare! Om man betänker att genomsnittslönen i Ryssland är 300 euro blir världen ännu konstigare...
Ryssar är ett vänligt folkslag. I alla fall de som vi pratade med. Deras engelska är kanske inte alltid så bländande (min ryska är dessutom mer än ringrostig, dvs obefintlig) men de anstränger sig. När man inte fattar behandlar de en helt enkelt som om man vore efterbliven och pratar lååångsamt (fortfarande dock på ryska) tills man fattar. En rolig farbror i tunnelbanan gjorde ett helt gympapass för att med armar och ben förklara hur vi skulle åka. Han gick i trappor i luften, joggade på stället och vevade med armarna. Efter den övningen upptäckte vi dock att tunnelbanan har ett utmärkt skyltsystem på engelska...En annan dam i Eremitaget sken upp när vi kom in i rummet som hon bevakade. Med en blandning av knackig engelska, italienska, ryska och odefinierade läten berättade hon att vi befann oss i Nikolai II:s (den siste tsarens) bibliotek. Med lite god vilja funkar allt!
Inne i Vinterpalatset.
Ingen limousine direkt.
St Petersburg är absolut värt ett besök. Kan tänka mig att det är vidunderligt vackert under de ljusa sommarnätterna. Det är en massa vatten och kanaler överallt och så har man ju alla fantastiska byggnader. Stan byggdes under rätt kort tid och allt passar ihop. Stadsbilden är väldigt harmonisk. När man reser dit ska man dock förbereda sig på lite underligheter:
- Frukost: vad sägs om lite slemmig gröt som ser ut att innehålla grådaskig aska? Kanske lite kokt ris till det? Eller varför inte en liten kokt korv? Härlig blandning.
- Kallt är det enligt ryssarna först när man har 20 minus eller mer.
- Vinterpalatset och Eremitaget (världens största museum) är ett under av prakt. Även toaletterna är fina. Stanken desto värre. Pengarna räckte tydligen inte till toaletter som man kan slänga papper i. Toapappret hamnar i en korg brevid. Jag vill fortfarande spy när jag tänker på det.
- Bussar: Hållplatser är inte alltid utmärkta. Tydligen ska man veta vilken sträcka bussen kör och där man vill hoppa på springer man helt enkelt ut framför bussen när den kommer körande.
- Ryssar är inte mycket för köande. Det är bättre att alla trycker på samtidigt och hetsar upp sig. Säkerhetskontrollen blir liksom roligare så. Inget för svenska nerver. Inte tyska heller för den delen, märkte jag...
- Köer igen. Om man inte vill köa går man helt enkelt förbi kön och tränger sig först. Det sättet funkade kanon för en bitsk dam när vi andra köade vid passkontrollen, rädda för att blir haffade av KGB.
- Man får förresten rabatt på inträdet i Eremitaget om man var hjälte vid Leningrads belägring under kriget. Alltid nåt som plåster på såren. Vi andra får vackert betala fyra gånger så mycket som ryska icke-hjältar. Kanske rätt OK med tanke på den nämnda genomsnittsinkomsten...
Kan absolut rekommendera St Petersburg och vill gärna resa till Ryssland igen. Måste dock tina upp lite...
KALLT!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar