Hemlängtan....

Tjaba!

Det är inte speciellt ofta som jag känner hemlängtan till Sverige men just nu skulle jag gärna vilja vara hemma lite. Eller....jag skulle vilja ha en ljus, svensk sommarkväll. OK, just nu är det nog rejält mycket varmare här än hemma i Svedala men snart har ni skön sommar och jag svettas ihjäl i den kvava sommarhettansom vi brukar ha här. Idag hade jag dock inte tackat nej till en lång, svensk sommarkväll.

Det jag ibland kan sakna från Sverige är annars ganska banala saker. Smågodis, tunnbröd och varmkorv med bröd. Hrrm....bara mat? Jag behöver hjälp! Jag är besatt av mat! Måste vara den stränga dieten som jag gör. Eller snarare inbillar mig att jag gör. Sedan evigheters evigheter intalar jag mig själv att jag kör GI-diet och inte kan äta kolhydrater i pasta och ris. Vad gör jag istället? Jo, jag syndar med RIKTIGA sötsaker istället? Som om det vore bättre...

Välbalanserad kost. Inte helt GI-konform.

Så...vad har hänt idag? Jag hade kundbesök på jobbet (i timmar!!!). Var helt färdig efteråt eftersom vi hade NOLL luft i mötesrummet. Trodde jag skulle tuppa av och det tog faktiskt ett tag tills jag piggnade till efter mötet.

Efter jobbet gick jag på shoppingtur på Schildergasse, en av Kölns stora gågator. Man måste passa på mitt i veckan om man inte vill få psykbryt av alla människor som flockas där på helgerna. Jag shoppade riktigt hotta kläder - långkalsonger. Ja, riktigt hett! Hängiga, ribbstickade långkallingar. Grrrrr.....

Riktigt så här coola är inte mina nya långkallingar.

Får bli sådana nästa gång!

Faktum är att vi nog behöver långkallingar till helgen i St Petersburg. Det ska bli 15 minus till helgen där. 15 minus! Jag har nog blivit klen sedan jag flyttade till Tyskland för jag gruvar mig för hur jag ska klara kylan....

För cirka ett år sedan var jag och min lillasyster Martina i Berlin. Fy fan så kallt det var där! Det var nog det värsta jag varit med om. OK, vi hade inte 45 minus utan bara 15-16 men det kändes som om temperaturen låg vid den absoluta fryspunkten (-273 grader). Det var en isande vind som sakta gick genom märg och ben. Jag lovar, mer än en halvtimme kunde man inte vara ute utan att känna smärta.

Men men, nu är jag utrustad med mina hotta långkallingar och är redo för den ryska vintern! Nu ska man bara sova tre gånger till innan det bär av till Ryssland!

Snart ska jag ta en promenix här. St Petersburg närmar sig!