Lördagseftermiddag

Ärade överstepräster,

så är veckans bästa dag här. Det är mitt i helgen och vad innebär det? Jo, givetvis att jag känner mig förkyld och är lite snörvlig och har åkt på en huvudvärk. Ja, ytterligare ett bevis för att jag minsann aldrig blir sjuk om det inte är helg, semester eller julafton. Måste se till att kurera mig lite inför kvällens begivenheter - den saudiarabiske generalkonsulns bröllopsfest!

Nu överdrev jag lätt. Jag ska inte på diplomatbröllop utan på en helt vanlig födelsedagsfest hos ett par kompisar som vi inte sett på rätt länge nu. Det är två olika födelsedagsbarn som slagit ihop firandet. Undrar om min förkylning kanske blir bättre om jag behandlar den med öl. Nja...tvivlar på det.

Jag har alldeles nyss pratat med en vän till mig som ringde och bad om ursäkt. Öööhh....det tog en stund innan jag kopplade det hela. Ursäkten gällde mitt mörka golv. Min kära vän E har själv ett riktigt mörkt (apfint) golv i sin i övrigt FANTASTISKT vackra lägenhet (därifrån kom inspirationen till vårt golv). I min lägenhet är golvet också mörkt. Fler likheter finns det dock inte mellan våra bostäder. E:s golv är inte dammigt. E:s golv har inga fotavtryck. Jag fattar inte hur man ska bära sig åt! Det spelar ingen roll hur man skurar eller dammsuger. Dammet är tillbaka inom en timme. Undrar hur mormor skulle ha städat? Hade klorin kanske kommit till användning? Eller ättika? Har någon ett husmorstips?

En annan dum grej med vårt golv är listerna utmed väggarna. Dom skulle man liksom klicka i med hjälp av små hållare som man fäster i golvet. Ja, det är kanske en bra idé i teorin. I verkligheten lossnar skiten hela tiden. Inte precis någon särskilt bra reklam för tysk ingenjörskonst...

Min fiende nr. 1 - mitt mörka golv! Tyvärr syns inte dammet här. 

Svart matta är kanske inte heller det smartaste...

Den lilla färgaccenten - isoleringstejpen i dörröppningen!

Egentligen tror jag att vi tröttnade på golvet redan innan vi hade lagt det färdigt. Vi insåg redan då dammproblematiken...Vi har därför lämnat golvet lite åt sitt eget öde och har faktiskt inte ens lyckats montera en list i dörröppningen mellan kök och vardagsrum (har inte haft tid under de senaste 15 månaderna...). Istället har vi täckt det hela med isoleringstejp. Måste ta oss i hampan och fixa en list. Märkligt nog tänker vi själva inte på vår övergångslösning längre. Tejpen har liksom en familjemedlem. Ett sätt att leva.

Idag var jag med Frau Doktor Karin i stora stan. Hon skulle bara snabbt köpa nåt i en speciell affär. Jo, tjena. Som vanligt blev det timmar i flera olika affärer. Jag HATAR Kölns överbefolkade affärer på lördagar. Orkade själv inte köpa något alls men fick i alla fall tag i ett gäng tulpaner (jepp, franska, långa) eftersom S. pratade och tråkade ihjäl de gamla tulpanerna under gårdagskvällens Star Wars-film.

 Dagens tulpanfångst

Just nu skulle jag faktiskt vilja ta ett varmt bad och koppla av lite inför kvällen. Synd bara att vi inte har något badkar. Blir liksom inte riktigt samma att sitta på golvet i duschen. Kanske har det äldre paret i grannhuset ett badkar som jag kan låna? Vi har ju ett nära förhållande. Hrrm...typ. Jag vet i alla fall att paret heter Jäger i efternamn och att de har två chihuahuas som heter Amor och Eros. Herr Jäger brukar ofta vara ute och promenera med dessa älskvärda kreatur. Misstänkt ofta. Kan det vara så att han går och röker i hemlighet? Eller kanske tar sig ett järn ur en fickplunta? Frau Jäger håller sig mest inne och verkar inte direkt vara av en järndrickande sorten. Hon är faktiskt rätt sträv. Jag är nog innerst inne lite rädd för henne. Man blir liksom rak i ryggen när man ser henne. Herr Jäger är bakom den ordentliga fasaden säkert en kul kille. Undrar dock vad han letar efter i soptunnorna i grannskapet? Vi har faktiskt sett honom rota i vår pappersinsamling...

Nej, nu ska jag tvaga mig inför kvällens lilla fest!

Cheerio!