I helgen har jag faktiskt inte gjort något speciellt alls. Ja, inte för att jag gjorde något överdrivet spännande dagarna innan helgen heller för den delen. Det var dåligt med glammiga fester, kändisumgänge och releaseevenemang förra veckan. Men nu stundar ju en ny vecka och kalendern är FULL! Det är viktiga projekt, viktiga människor och alla viktiga resor! New York på tisdag, Singapore på torsdag och så London däremellan. Typ.
OK...i själva verket kommer min enda resa att bestå av mina dagliga spårvagnsturer med Kölner Verkehrsbetriebe's linje 4 i riktning mot Bocklemünd via mitt jobb. Mer spännande än så blir det nog inte.
Om det är dåligt med resor denna veckan så blir de närmaste månaderna desto mer spännande. I mitten av februari åker vi till RYSSLAND! Ja, hur coolt är inte det på en skala? Vi ska till tsarernas St. Petersburg. För att vara helt ärlig så ser det fantastiskt ut där. Kanske hittar jag ett snyggt barockpalats att ha nästa releaseparty på? Måste ju releasa boken som jag ska skriva. Det ingår nämligen i mina planer - skriva en roman. Kanske kan jag få lite inspiration i St. Petersburg. Tolstoy, Lenin och Dostojevskij borde ju ha lämnat en aura som liksom kan omsvepa mig.
Apropå bokskrivande. Jag kanske ska vända det normala samhället ryggen och inleda en svår period i livet (senare kallad min intermezzo-period eller den gula perioden eller nåt) genom att supa ner mig på pernod, leva i en 230 kvadratmeter stor våååning (så stora bostäder kallas aldrig lägenheter) med stora Chesterfieldsoffor och travar med böcker överallt, skaffa en frisyr som Rasputin och röka som en borstbindare. Ett alternativ är ju att helt enkelt bli som den franske kultgubben Serge Gainsbourg (han som gjorde den där stönlåten Je t'aime en gång i tiden). Han rökte även i sömnen och såg allmänt nerdekad ut men han blev en gud i La France i alla fall.
Tror inte att jag kan bli en författare på dekis. Dels blir jag alldeles för trött av alkohol, kan inte röka och så gillar jag inte att hoppa över duschen. Hmm....kanske kan jag bli teaterregissör med svart kostym med svart polotröja under? Får se i vilken stämning jag kommer i Ryssland.
Hur som helst. Efter Ryssland blir det Schweden en helg i mars. Det är ju så att jag faktiskt ska få ett litet syskonbarn som jag vill hälsa på. Ja, och så vill jag samtidigt hälsa på det syskonbarn som redan finns. Blir kanon! Hoppas nu innerligt att nykomlingen planerar in sin ankomst så att han/hon finns på plats när jag besöker.
Sedan, några dagar senare (ja, vi talar om dagar här), blir det Istanbul. Ja, ISTANBUL! Dit har jag velat åka i många år. Även om sött, turkiskt thé inte riktigt är min melodi så finns det ju en hel del annat där. Hamam-bad och så där man kan skrubba av sig gammal hud, smuts och dålig karma. Jag och Stefan ska åka dit med två madamer från hans arbete. Han har överhuvudtaget väldigt trevliga arbetskollegor men de som ska åka med är nog bland de bättre. Den ena som reser med är faktiskt turkiska och hon har planerat ett digert program för oss. Jag funderar på om vi kanske ska resa på viloresa efter Istanbul. Särskilt med tanke på att vi ska bo i ett family room, som den lilla familj vi är.
Vi är sedan ett någon vecka tillbaka för övrigt stolta ägare till en internetradio. Jag fattar egentligen inte hur det hela fungerar men på nåt vis söker denna lilla underbara manick upp radiokanaler från hela världen. Och så lyssnar man. Jag har testat en massa kanaler (den ena coolare än den andra). Just nu lyssnar jag dock på mainstream RIX FM. Det är Gert Fylking som just nu sitter och pratar med folk som ringer in om alla möjliga problem. En göteborgska hade blivit solochvårad av en galen polack och en annan göteborgska hade ett annat problem som varken jag eller Gert förstod ett skvatt av - vad babblade människan om? Det enda jag uppfattade var att hon ville se ut och vara som Sophia Loren. Och så är det singelförmedling hos Gert. En tjej och en kille kopplas samman och får prata med varandra i radion. En 19-årig snickare i Halmstad har varit med flera gånger men ger inte upp för det. Han verkar faktiskt rätt cool. Ger liksom inte upp.
Nu spelas Patrik Isaksson på radion. Kanske skulle jag spela in en CD och åka på turné? AAAARRRRGGGHHH....varför var jag inte 17 på femtiotalet? Då verkar ju varannan människa ha upptäckts av Hagge Geigert och fick spela revy i folkparkerna! Otur har man ibland, helt enkelt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar