Det här eländet vaknade man upp till idag om man befann sig i närheten av Köln. Nollgradigt, disigt, ruggigt och småregnande. Aaaaaaaahhhhhh! Mitt psyke klarar inte det idag! Jag hade disciplinerat till och med ställt väckarklockan för att stiga upp i sedesam tid och ge mig ut på en stärkande promenad. Jag hade planerat mitt liv efter att det skulle bli 12 grader och solsken. Förra helgen hade vi faktiskt såna temperaturer. Eller var det kanske helgen dessförinnan? Men vi får väl sätta vårt hopp till söndagen, helt enkelt.
Borsett från en krämig, kokossmakande historia i glasburk med 60 kolhydrater per 100 gram har jag försökt nära mig enligt GI-metoden den senaste veckan. Det finns mycket gott som är GI-anpassat men det är faktiskt rätt svårt att komma på alternativ. Det blir rätt trist med sallad, kokta grönsaker och ägg efter ett tag. Jag behöver pasta!!!! Eller bröd!!!! I kylen är det dessutom ekande tomt idag. Måste nog handla lite, tror jag.
Alldeles nyss rullade en liten lastbil förbi utanför fönstret och nu skriker någon "Hilfe" ute på gatan. Blev någon överkörd??? Måste kolla...
....Tillbaka igen. Ingen verkar ha omkommit utanför huset. Folket med lastbilen verkar ha full koll. Jag drömde förresten i natt om att jag körde en skåpbil och skulle fickparkera den i en uppförsbacke (en mardröm bara det!) utanför restaurang Hong-Kong hemma i Växjö. Till saken hör att det dels inte finns någon uppförsbacke där och att det dessutom är en gågata sedan urminnes tider... När jag parkerat skåpbilen så börjar den rulla nerför backen, jag slänger mig in i bilskrället och sliter i handbromsen som dock inte funkar. En tanta i dyr BMW bakom gnäller och ber mig bromsa för att inte rulla på hennes glänsande finbil. Ja, vad ser det ut som att jag försöker göra? Det utbryter häftig ordväxling mellan mig och BWM-skatan och sedan vaknar jag. Undrar vad den drömmen betyder? Kan jag vara synsk? Har jag i drömmen förutsett en olycka med en skåpbil utanför mitt hus?
Eller är det ett djupt trauma som jag bär med mig? För drygt två år sedan körde jag faktiskt in i en BWM med en äldre dam i. Jag körde i 20-30 km i timmen (här i stan) och lyckades inte bromsa när hon stannade. Jag gled över vatten med bilen och brakade in i hennes bil. Vilket brak! Det lät som om hela bilen demolerades. Jag tänkte att nu, nu blir det jobbigt och genomlevde en inre kris. Typiskt att man ska köra in i den dyraste bilen som finns! Damen verkade dock mer orolig över min bil. På den tiden körde jag runt i en urgammal, men naggande god, småbucklig Fiesta som jag hade fått alldeles gratis...På BWM:n syntes inte en skråma. Inten en tillstymmelse till repa ens! Dock inte på mitt vrålåk heller för den delen. Damen tog det hela med fattning och det blev ingen ytterligare historia av det. Bilen tillhörde hennes man och hon skulle säkert aldrig få låna den igen om hon berättade om det lilla missödet...Jag fick nådiga fruns visitkort och funderade på om jag i alla fall skulle skicka en blomma till damen, men det kunde ju väcka den björn som sover. Om hon nu inte ville berätta om bilen, hur skulle hon då förklara en blombukett från en okänd Andreas?
Nej, nu ska jag duscha och tända ett par ljus för att lysa upp lite i det i det gråa vädret!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar