sitter här och har precis läst en artikel om morgondagens brittiska bröllop. Tycker faktiskt att de är lite snikna när vi i allmänheten inte ska få se in på festmiddagen. Det är ju det man vill se! Man vill ju se om Kate (eller Princess Catherine som hon tydligen ska heta framöver) spiller vin på klänningen, om the Queen somnar eller om den gamle Prins Philip tafsar på sin bordsdam. På så vis var ju familjen Bernadotte väldigt generösa förra året. Ni minns väl hur hjärtnupna vi alla var när Prins Daniel och hans pappa höll tal? Och hur man å andra sidan skämdes å kungens vägnar när han skulle hålla sitt, uppstyltade, dötrista och stela anförande.
Imorse skrek sladderblaskan Bild's löpsedel ut "Varför har inte vi så fina kungligheter som Storbritannien"? Tidningen innehöll sedan en lista över de 25 mest pinsamma tyska personerna som den tyska adeln har att uppvisa. Kan tänka mig att det är en lista som får folk att skämmas, men å andra sidan var det väl Prins Charles som helst av allt ville vara ett menstruationsskydd åt sin flamma? Inte precis nåt man förknippar med fina adliga.
Prins Charles har en bad hair day.
Här i Tyskland kryllar det av adelsfamiljer. Det verkar som att var och varannan person är antingen greve, friherre eller prins. Ja, Tyskland bestod ju fram till 1871 av en massa små furstedömen som då knöts ihop till ett kejsarrike så det kanske inte är så konstigt, egentligen. Allra finast är familjerna Hohenzollern (som var regerande kejsarfamilj tills man fick avgå med buller och bång efter första världskriget), Turm und Taxis och Bismarck. Ja, i alla fall av dom jag känner till. En del av dessa finingar dyker upp i pinsamma skvallerprogram på TV ibland. Ofta i sammanhang med nåt riktigt skämmigt de har hittat på. De är inte riktigt lika strama som Calle, Silvia & Co om man säger så...
Detta är faktiskt en äkta tysk prins: Prinz Carl Alexander von Hohenzollern.
Han har tydligen försökt göra Hollywoodkarriär men det gick inte så bra...
Försökte hitta ett par passande gympadojor i stan idag. Det finns verkligen inga som jag vill ha. Det är alltid någon detalj som inte faller mig i smaken. Varför köpte jag inte på mig ett jättelager när Adidasbutiken i Stockholm hade mellandagsrea 2006? Mina favvorskor köpte jag nämligen där och då! Dessutom till det facila priset av 300 spänn! Det var en lyckans dag - jag minns den som igår!
Här kommer kvällens kulturella inslag. Som lite omväxling serverar jag idag några pausnummer som har lyckliggjort Eurovisionens hundratals miljoner tittare under åren. Här kommer de svenska cykelparet Ola & Barbro som avnågon anledning hyrdes in av BBC för att underhålla i London 1963, de mupplinknande The Wombles (1974), Wilhelm Tell (1989), en klädkonstnär från 1991 och så nåt ni kanske minns från 1994. Missa förresten inte den avslutande reprisen av Wilhelm Tells äppeltrick. Märkligt hur pilen i slow motion plötsligt kommer från ett annat håll....
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar