Liverapport från syrénbersån

Hallå från syrénbersån!

Nu ljög jag. Jag har ingen syrénberså där jag kan sitta iförd sjömanskostym och dricka flädersaft som i högreståndsfamiljer vid förra sekelskiftet. Det finns dock gräs utanför huset och jag sitter nu här i min strandstol i solen. Synd bara att stranden saknas. Men men, nu ska vi inte hänga läpp för det. Det är varmt (idag igen), fåglarna kvittrar och granngubben springer ystert runt och vattnar alla sina blommor.

Grannen bor i huset brevid men har en terrass mot vårt hus och jag sitter på första parkett och kan iakta allt han och hans fru gör. Ja, nästan i alla fall. Senast kl. 19.00 rullar de ner jalusierna framför fönstren och sedan får man tänka resten. Granngubben (Herr Jäger) är rätt käck och hejar fryntligt när man möts. Ofta är det när han går ut och rastar de bjäbbiga minihundarna Amor och Eros. Frau Jäger, däremot, är mer svårflörtad och karg. Innerst inne är jag nog rätt rädd för henne. Hon ser så sträng ut.

Nu dök en granngubbe till upp och nu står de båda och talar sakkunnigt om trädgårdsskötsel. För att visa att han är en man med ryggrad och kraft röt Herr Jäger nu mot en av hundarna. Annars - när Frau Jäger är med - är han väldigt stilla. Häromdagen ramlade Frau Jäger nerför en liten slänt här utanför huset och då höjde han dock rösten och undrade vad det var hon ställde till med. Synd att jag missade det. Jag har bara hört rykten!

Fan vilken skvallerkärring jag är! Men skvaller förlänger säkert livet!

Idag när jag vaknade stod frukostbordet dukat till mig. Stefan har jobbat natt och köpt med sig en påse hem. En påse med vad? Jo, frische Brötchen! Och en Croissant. Snällt va? Men så var det med den GI-dagen. Croissant är väl ungefär det mest kaloririka som finns? Gott är det ju...

Ska dra förbi cykelverkstaden senare. Har upptäckt att mina handbromsar är helt kassa. Ja, de funkar inte alls, vilket ju inte är så bra. I eftermiddag ska vi sedan åka och kolla på garderober. Vi ska fixa i sovrummet och tyvärr är det lite för litet (cirka en centimeter saknas) för att vi ska kunna ha skåp med vanliga gångjärnsdörrar. Det får alltså bli skjutdörrar men vi har inte hittat några som passar. Om inte IKEA har vad man letar efter blir det svårt här i landet. Tyska möbelaffärer är inte alltid en fröjd att gå i. Tyska möbeldesigners har en förmåga att antingen:

- klä in alla möbler i bokfolie, vilket jag INTE gillar
- klä in alla möbler i furufolie, vilket jag ABSOLUT INTE gillar
- dekorera alla ytor med speglar à la 80-tal
- sabba allt med konstiga dekorationer eller
- blanda färger som man inte vill ha (gärna crèmefärgat i kombination med svart eller mörklila....

 Sånt här gillar de, tyskarna!

Enligt tyska möbeldesigners kan man aldrig få för många ljuslister eller snajsiga färgade inslag i de flashiga möblerna som säljs här.

Vi får se om vi hittar nåt. Ikväll ska vi ju dessutom gå på körkonsert. Körsång från fem sekel....WOW! Men vi har lovat vår körsjungande kompis.

För att fira sommaren och solen kommer här ett par örhängen som ni antingen glömt eller förträngt!

Känner ni igen Marie Bergman med bandage runt benet?

Detta symboliserar allt smaklöst som finns i Tyskland. Wind tyckte dock att vi alla skulle släppa in solen i våra hjärtan. Låten var dock en hit i gamla Västtyskland och, konstigt nog, även i Danmark.

 

Året efter - 1988 - uppmanade oss den här suspekta trion från Belgien att vi skulle låta solen skina.