Hur som helst, det här med livsmedelshopping är ett kapitel för sig här i Deutschland. Ni som hemma i Sverige har handlat på Lidl vet vad jag talar om....
För det första....varför ser tyska mataffärer så trista, sunkiga och oinspirerande ut? Trallar med varor uppställda i trista rader, aldrig någon trevlig dekoration och så varor som står i kartonger och ser allmänt tradiga ut. Och så det bästa av allt - de människofientliga kassorna där kassabandet tar slut efter kassaapparaten. När kassörskan (i tempo 110) har scannat varorna så ska man som kund SLÄNGA ner sina saker i vagnen (om man inte är snabb nog kastar kassörskan ner varorna själv och visar med all önskvärd tydlighet hur jobbig man är). Sedan ska man sticka iväg innan kassörskan bespottar och slår en (här i landet lämnar kundservicen ibland en del i övrigt att önska) till ett bord vid utgången och där packa ner sina varor i plastkassar. Andas ut är lämpligt först när man inte längre har butiken inom synhåll. Stresskonceptet är en medveten strategi som Lidl, Aldi och de andra billigkedjorna har. Kundslöddret ska inte komma på idén att dröja sig kvar i affären när de lämnat ifrån sig sina pengar. Kanske är det så man blir framgångsrik. Aldichefen är Tysklands rikaste man...Undrar om han själv handlar på Aldi?Jag skulle INTE göra det om jag vore rik.
Nu är jag inte speciellt rik men jag undviker i alla fall Aldi och Lidl. Mitt psyke klarar helt inte av stressen vid kassan och den sunkiga atmosfären. Allt är så fruktansvärt B där. För ett tag sedan gjorde de stor affär av att de nu minsann har pantmaskiner för PET-flaskor. Oerhört tidsenligt jämfört med de kartonger man tidigare, under ledsagande av kassapersonalen, skulle dumpa sina flaskor i...Pant är för övrigt ett kapitel för sig här i landet. Mer om det en annan gång.
Eftersom jag tillhör den psyksvaga gruppen och inte pallar med Aldi, Lidl (eller Penny Markt, Netto, Plus, Norma som kör efter samma koncept) handlar jag i betydligt dyrare affärer. Komfort får man betala för här, t.ex. om man önskar sig ett par decimeter kassaband efter kassaapparaten. Jag går till REWE eller - som vid dagens mathandlingsbegivenhet - till Real och det kommer jag fortsätta med även om det driver mig till fattighuset!
Real är ett underverk med tyska mått mätt. Närmare himl...förlåt...Maxi kan man inte komma här. Jag gillar Real (de säljer M&Ms) men mina tyska vänner förfasar sig å det grövsta över hur jag kan slänga bort en förmögenhet på att handla där istället för på Aldi och Lidl. Tyvärr har de nog rätt, Real är lite dyrare men å andra sidan har de sådan lyx som jäst, fryspåsar i flera storlekar och tomater i lösvikt. Och så kassaband som är anpassade för slöa och harmonisuktande svenskar.
Här är en enkel instruktion för hur ni ska bete er om ni vill drista er till att handla på Aldi vid nästa Tysklandsresa. Notera markeringen på golvet som visar var man ska ställa vagnen och fötterna när man packar ner sina varor (eller, som sagt, slänger ner varorna och hoppas att de håller):
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar