ja, jag känner mig idag som ett havets barn, även om jag är född landkrabba i de småländska skogarna. Jag gillar i alla fall havet skarpt och skulle mer än gärna bo i ett 350 kvadratmeter stort hus med panoramautsikt över Medelhavet eller åtminstone Nordsjön. Fast vem skulle inte gärna göra det?
Jag kom alldeles nyss i havsstämning när "Gente di mare" spelades på vår coola internetradio. Minns ni den låten? Det var det italienska bidraget vid Eurovision i Bryssel 1987 (kom trea). Det var samma år som Sverige förnedrare sig med den värsta skiten som vårt land lyckats uppbringa - Lotta Engberg med den vedervärdiga "Boogaloo dansar rockenrolla"!
Det är väl knappast en hemlighet att jag är lite smått svag för Eurovision Song Contest. För mig är det inte alltid musiken som är det roliga utan snarare det hysteriskt gigantiska, scenerna, lamporna, malandet på franska, douze points och röstningen. Tycker nog dock att en del har gått förlorat sedan slutet av åttiotalet. Varför är t.ex. inte programledarna numera gravallvarliga och mässar allt på både engelska och franska som norska Åse Kleveland gjorde 1986? Jag gillade när det verkade handla om en statsangelägenhet. Jag kanske är konservativ, helt enkelt.
Begravningsallvarliga Åse
Det är här Eric Saade ska ta hem bucklan! Och jag ska heja!
Hon glänser som ny, gamla Bettan!
Ikväll utanför huset
Ikväll ska jag bara softa hemma. Skönt att inte göra nåt alls efter de senaste veckornas helgresande. Tror faktiskt jag ska testa taxfree-flaskan som vi fick med oss från Istanbul - Absolut Peach! Vad kan tänkas passa till det?
Och nu när vi förresten närmar oss Düsseldorf-finalen bjuder jag på den låt som startade min passion för ESC. Jag kanske borde bjuda på ett litet guldkorn i varje inlägg framöver så att vi kommer i stämning!?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar