Turkish delights!

Merhaba sevgili dostlar!

Ja, merhaba på er, kära vänner. Har våren kommit till er också? Här har det brustit ut i grönska och är riktigt varmt. I helgen ska det bli över 20 grader enligt dom som har koll. Att man i morse fick skrapa bilrutorna får man väl helt enkelt glömma.... 


Igår kväll kom vi alltså tillbaka efter några härliga dagar vid Bosporen. Istanbul fick celebert besök av mig, Stefan och hans käcka kollegor Tanja och Hatice (uttalas hattitschä). Jag har i MÅNGA år velat resa dit och nu blev det av. För er som aldrig tänkt tanken på att resa dit - tänk om! Glöm hålor som Amsterdam, Paris och Barcelona - Istanbul är riktiga grejer! London har väl ca 8 miljoner invånare och är ju därmed rätt stort. Istanbul är dock dubbelt så stort. Efter att vi kommit hem igår läste jag att Istanbul är världens tredje största stad, sett till folkmängden. Hajar ni?

Utsikt över Sultanahmet  (är det dimma eller smog i luften?)

Nu är ju dock Istanbul inte bara stort utan även rätt fint, coolt, ballt, häftigt, galet, vackert, fult, onormalt, hysteriskt med mera. Efter bara några dagar där kan i alla fall inte jag beskriva hur stan är. Den är liksom allt på samma gång. Kontrasterna är enorma - från myllret i basaren till skyskraporna, från djupt religiösa muslimer med burka till transvestiter, från grillad gristarm till sushi. Det verkar liksom finnas allt där.


Jag måste dock säga att Istanbul är väldigt högljutt och kaotiskt samtidigt som det är lugnt. Det är liksom båda delar samtidigt. Visst, det fanns folk så det räckte i spårvagnar och på gator men det var sällan plågsamt. Det är faktiskt en ganska behaglig stad, trots folkmassorna.


Vad hittade vi på då? Jo, efter att vi vid lunchtid i torsdags hade landat på Atatürk Airport och sedan checkat in på helt OK-iga Hotel Samir vid universitetet knatade vi in mot gamla stan, Sultanahmet. Efter en kort promenad och lunch sittandes på ett restauranggolv där vi provade den första kebaben kom vi fram till Blå Moskén och Hagia Sofia (kyrka som blev moskeé som nu är museum). Det var minareter överallt, kändes det som. När vi stod utanför dessa praktbyggnader var det bönedags. Från alla håll och kanter hördes böneutroparna samtidigt. Jag vill inte överdriva men det var en skitmäktig känsla med dessa extremt höga rop! Häftigt!

Hagia Sofia

 

På blå moskéns röda mattor

Blå moskén

Efter helgedomarna knatade vi vidare ner mot den stora basaren, som vi under dagarna gick igenom flera gånger. Man går inte igenom basaren på ett par minuter, om man säger så. Basaren är som en övertäckt stad. Fyra tusen (ja, gott folk - f y r a  t u s e n) små butiker som säljer sjalar, glas, godis, porslinskatter, ljuslyktor, fotbollströjor, falska Louis Vuittonväskor, skor och allmänt skräp. Vilket myller! Och man vågade knappt titta på sakerna för då blev man direkt påhoppad av en försäljare. Utanför basaren vimlar det också av butiker där turkarna verkar hålla till. Det verkar dessutom som att gatorna är inriktade på vissa varor. En gata är full av butiker som säljer plastblommor, en annan har vaxdukar och en tredje har leksaker och grytor. Och så all denna kitsch! Rysch, pysch och volanger till förbannelse! Men det kan man ju, som bekant, aldrig få för mycket av. Speciellt inte om det gäller sängöverkast i skiraste siden....

Stora basaren

I fredags var vi utanför absoluta city i Ortaköy som ligger vid Bosporenbrons fäste. På vägen dit kollade vi bl.a. in Dolmabahce-palatset och tittade in i Kemal Atatürks sovrum (republiken Turkiets förste president) och åt speciell, lite seg (och otroligt god) glass som man intar med kniv och gaffel. På kvällen åkte vi till Taksimtorget och strosade runt på stans LÅNGA och ÖVERFULLA shoppinggata. Sidorgatorna var lika överfulla - med restauranger och barer. Vi fick oss en härlig middag ackompanjerat av jublande, sjungande (skrikande) och dansande turkar. Till Taksim kom vi tillbaka även de andra kvällarna. Även mitt i natten myllrar gatorna av folk - gamla unga, med eller utan slöja! En salig blandning med andra ord.

 

Ortaköy med bron över Bosporen

Galataratornet mitt i hushavet

Vid Taksimtorget

En dag satt vi vid Bosporens kant och brände näsorna i solen och gick sedan på marknad. Där stod jag ut i tio minuter. Vilken trängsel! Medan de andra knöade runt bland alla tusentals människor satt jag och vilade utanför. Mitt psyke hade inte klarat mer!

Café vid kajen på den asiatiska sidan av stan

 

 Picnic i parken

Utsikt från Eysüp-berget

En dag gjorde vi dessutom en tur upp till en kulle med fantastisk utsikt över stan och en annan dag gjorde vi en båttur på Bosporen. En och en halv timmes båtresa följdes av en brant promenad upp till en slottsruin på en kulle. Ni skulle ha sett villorna utmed vattnet. Djursholm och Salstjöbaden kan bara dö! Här snackar vi riktiga kåkar!

En riktigt trevlig sak med Istanbul är alla båtar. För ca 8 kronor kan man korsa Bosporen och Gyllene Hornet som delar stan i olika delar. Mycket behagligare än att trängas i en knökfull buss med trehundra andra passagerare. Och säkrare eftersom det är lite sisådär med säkerheten på bussarna. Varför stänga dörrarna innan man kör när man kan göra det efter tjugo meters färd? Vi råkade dessutom nästan orsaka en seriekrock eftersom vi inte fattade att vi skulle stiga av förrän efter hållplatsen. Vad gjorde chauffören? Jo, han tvärnitade mitt i gatan för att släppa av oss. Bromsarna på bilen bakom bussen skrek rätt högt...

Vad fick vi med oss hem då? Ja, i vanlig ordning blev det inte så mycket shoppat för vår del. Samlingen med kylskåpsmagneter har utökats och jag köpte en Burberryhalsduk till det facila priset av 6 euro. Märkligt att märkesvaror kan vara så billiga i andra länder....Mycket märkligt....


Stopp och belägg! Nu höll jag ju på att glömma en av höjdpunkterna - hamamen! Hamam är turkiskt bad och ska absolut inte missas. Efter att man betalat ett rätt saftigt pris svidar man om till ett rutigt höftskynke och sjasas in i ett rum helt klätt i marmor och fungerar som ett ångbad. Man skrubbar sig och öser vatten en liten stund. Därefter kommer en badmästare och skrubbar av huden och orsakar ett par smärre frakturer. Min badgubbe hette Urmar och gjorde konstiga vrål medan han tvagade mig. Det var faktiskt superhärligt även om jag först var lite tveksam till att bli intvålad av en okänd turk. Mindre härligt var det dock när han rätt som det var tyckte att han skulle demolera hela min ryggrad genom att trycka in sin armbåge i min rygg. Då var det nästan dags för mig att vråla. I mitt inre tänkte jag tillbaka på min ryggskada i julas och bad en stilla bön.

Exkursionen vid Bosporen avslutades sedan i lätt panik då vi vid den avslutande lunchen innan flyget började diskutera sommartidsomställningen. Hrrm.....kan det kanske vara så att man har sommartid även i Turkiet? Ja, det kan det och därmed blev det plötsligt bråttom till flyget. Jag hann dock med att göra en god gärning och förbarma mig över en stackars indiska som var rädd för att inte ha kommit med rätt tåg till flygplatsen. Jag blev dessutom hennes hjälte när jag upptäckte att hon glömt sin handväska på tågsätet!